Äntligen!

Hösten 2003 spred sig ett roat leende inom flippervärlden, när gamle Patrik PAL Bodin annonserade att han skulle göra comeback, efter nästan 10 år utanför rampljuset. Gubben var ju inte ens bra när det begav sig, med en sjundeplats i SM som bäst! En niondeplats i SM det året och endast några medaljplaceringar i lokala småtävlingar närmast bekräftade den allmänna meningen. Han borde ha hållt sig till Soduko.

Hösten 2004 förstod dock folk att han menade allvar, då han i stor stil tog hem det danska mästerskapet. Finalen på Lord of the Rings blev legendarisk då den tog över tre timmar att spela färdigt. Prisutdelningen klockan två på natten blev lika legendarisk, då alla i publiken redan hade gått hem och lagt sig.

Men åren efter det hände något. Gubben spelade visserligen bra i de lokala småtävlingarna och vann ett gäng av dem. Han tog också framskjutande placeringar i många stortävlingar. Men hann vann ju ingenting stort! Två SM-silver och en fjärdeplats. Tvåa (två gånger), trea och fyra i Stockholm Open. Femma i EM. Nia i VM. Förvisso ett VM-guld, men det var i lagspel. Gubben fick öknamnet “Flippervärldens Sven Nylander“, och tävlingsarrangörer började ge sina tävlingar slogans som “Vem kommer före PAL den här gången?”.

Även på hemmafronten satte de uteblivna framgångarna sina spår. PAL stod utan sponsorer, och de dyra resorna världen runt till olika flippertävlingar utan några vinster och prispengar frätte på förhållandet. “Varför vinner du inte VM istället för de lokala småtävlingarna utan prispengar?” undrade med rätta hans fru.

Nu skriver vi hösten 2008, och alla har vant sig vid att se honom förlora finaler och semifinaler på löpande band. Men i helgen spelades Borås Pinball Open i svenska Borås. Kvalet spelades i två grupper, och PAL vann sin kvalgrupp överlägset. Folk skrattade. Det hade han ju gjort förut, och han vinner väl ett par slutspelsmatcher och åker ut i semin som vanligt.

PAL vann dock även sin semi. Folk skrattade igen. Ännu en finalförlust i vardande! Jorian Engelbrektsson vann den andra semin, och skratten ökade i styrka. Inte skulle väl PAL kunna rubba JOE, det unga stjärnskottet som 2007 kom från ingenstans och sopade hem allt (VM, EM och SM)? Nej, nog skulle världsmästaren ta hem det här utan större bekymmer. Finalen började på Demolition Man. JOE spelade till sig 950 miljoner på sina tre kulor, och PAL låg på 200 miljoner med bara en kula kvar. Allting såg ut att redan vara klart.

Men då vaknade gubben! Blicken blev till is och lederna stelnade i en nästan onaturlig position framför spelet. Helt plötsligt satt vartenda skott! Det gick ett sus genom publiken när han startade multiboll efter multiboll, och när dammet hade lagt sig hade han kommit ifatt och gått om JOE! Det andra spelet i finalen, Cirqus Voltaire, blev en enkel historia där den sammanbitne PAL krossade JOE utan pardon. Något tredje och avgörande spel behövdes aldrig. PAL tog hem pokalen och prispengarna i en stortävling för första gången sedan 2004!

Stort grattis, PAL!

I’m off to Australia. When me and the Jennyral got to the airport, with 15 minutes to check-in deadline, the check-in clerk told us we needed a visa. To Australia. Even though we’re Swedish. I thought nobody required visa for Swedes. I saw the 30 grand SEK we paid for the ticket get wings and fly off. He stood there smiling and looked at us for a few seconds, before he finally mentioned that we could get visas over at the ticketing desk. Why didn’t he say that right away!? We got the visas, and now we’re in Australia.

My laptop broke, so I had to get a new one. It wasn’t the easiest thing to do, having no juridical presence in Australia, but I finally persuaded some company into renting me one. Internet at the hotel is $5 an hour or $12 for six hours. There’s no idle timeout, so if I fall asleep those six hours will be gone after six hours. After sleeping away a couple of six hour tickets, I negotiated a deal with the hotel and bought six one-hour ticket for $12. Now I will at least sleep away no more than 55 minutes each time.

I got a parking ticket yesterday. That means I’ve now got parking tickets from Australia, Germany, Austria, USA, Canada, Denmark, Sweden, Thailand, Indonesia and Holland.

/P

(Originally written as a chronical for the Qbranch web site)

Hej!

Palle här. Såg precis min vän Peter i TV-programmet ”Singelcoacherna”. Programmet går ut på att eviga singlar ska lära sig hur man umgås med motsatta könet. Rent praktiskt innebar det allt från afrikansk dans till nya glasögon. Peter tyckte att det var rätt kul att vara med, även om inspelningsveckorna blev väldigt hektiska. Dessutom gjorde det tydligen nytta, för han säger att han har det betydligt lättare på raggningsfronten nu.

Jag är tillbaka i Montreal. Till och från. Jag åker ju naturligtvis hem till de allsvenska matcherna. Ingen har väl missat att två svartgula lag slåss om guldet? De 588 milen till hemmamatcherna innebär vissa logistiska bekymmer, men som konsult blir man rätt bra på logistik. I jämförelse med att se pokalen bärgas från andra sidan Atlanten så är dessutom de 588 milen till hemmamatcherna en fjäderlätt börda. Det ger dock vissa absurda effekter, och flygvärdinnorna på Air Canada har börjat kalla mig Palle.

Jennyralen såg också Singelcoacherna. Hon undrade om även icke-singlar kunde få vara med i programmet, och tittade menande på mig. Jag frågade aldrig vad hon menade med det. Kanske tyckte hon att den afrikanska dansen såg rätt kul ut? Peter fick också gå en massagekurs och träna på unga vackra damer, men jag tvivlar på att det var just det inslaget som hon tänkte på.

Jag hamnar på olika hotell hela tiden. Jag vet inte om det är mig det är fel på, eller om det bara är ont om hotellrum i Montreal. Vis av erfarenhet ber jag varje gång om ett rum på någon av de lägre våningarna. Sist fick jag ett på 20:e våningen. Nu väntar jag bara på att något av hotellen ska börja brinna.

Peter fick nya glasögon och en ny frisyr. De köpte även en massa nya kläder åt honom. Innan dess fick man se vad som fanns i hans garderob. Peters garderob bestod av enbart svarta kläder, och på den översta hyllan tronade till och med en svart hatt! Han fick säkert lära sig en massa matnyttiga saker under inspelningarna, men varför ändra på hans garderob? Den var ju perfekt redan från början.

Jag lyckades inte lösa logistiken när AIK mötte Häcken, så då befann jag mig i Canada. Den www.matchen.com som jag frågade efter sist finns inte än, och de asiatiska sidorna må sända den grekiska ligan, men uppenbarligen inte den Svenska. Jag surfade till TV-kanalens hemsida, och de erbjuder faktiskt ”Veckans match” över Internet, men de hade tydligen missat att AIK mot Häcken var veckans match. Jag ringde Jennyralen och försökte få henne att skriva ihop en dator med TV-kort hemma, men hon hade fullt upp hela veckan. Efter att ha mailat i princip alla jag känner med tillräcklig kunskap, så lyckades jag till sist hitta en person som kunde hjälpa mig. Han sprang och köpte ett TV-kort, jag loggade in på hans dator från hotellrummet, och en kvart innan matchen började tittade jag på en hackande TV-sändning från Sverige.

Peter är (eller var) den perfekta nörden. Jag känner ju några sådana i och med min hobby och mitt arbete. Bland annat Greken, en kär kollega till mig. Om Peter spelar i Nördallsvenskan leder Greken Nördsuperettan. Jag antar att jag själv spelar mina derbyn mot honom. Alla tre jobbar vi med datorer, har desamma som hobby, äger helsvarta garderober och spelar flipper. Hoppas nu bara att inte Chefen tittade på Singelcoacherna…

TV-sändningen var förvisso bättre än webbradio, men det gick inte upp mot den äkta varan. T ex började programmet buffra strax innan AIK gjorde matchens enda mål på straff. Som tur var kom det igång igen lagom till reprisen. Internet-TV har dock en del kvar att bevisa för mig, men jag är ganska övertygad om att det kommer att ta över en vacker dag.

Greken har som sagt även han en helsvart garderob (dock utan hatt). En gång på ett konferensjippo arrangerade Chefen en ”extreme makeover” på Greken. Ny frisyr, slingor i håret, färgglada kläder och välrakad. Det var inte utan att jag tänkte tillbaka på det jippot när jag tittade på Singelcoacherna. Greken är dock inte singel, åtminstone ingen evig sådan. Jennyralen känner för övrigt Greken sedan länge. Kanske var det honom hon menade med sin blick?

Återigen förundras jag över att underhållningsbranschen inte ännu inte lyckas konkurrera ut piraterna. Min lilla privata TV-kanal på hotellrummet var ju egentligen en olaglig piratsändning (tror jag). Jag hade gärna betalat ganska mycket pengar för att se matchen lagligt (och TV-kort är ju inte heller gratis), men det gick helt enkelt inte. Det enda lagliga sättet för mig att kunna se matchen på TV hade varit att flyga hem, och då hade jag ju lika gärna kunnat se den på riktigt. Internetsändningarna av ”Veckans match” är dock ett stort steg i rätt riktning, och jag tror inte att det dröjer så länge innan vi får se mycket mer av sådant.

Det är faktiskt inte bara AIK som lockar hem mig då och då. Hemma väntar ju även Jennyralen och Jycken. Dessutom tar hotellen hutlöst betalt för att tvätta kläder, även om de är helsvarta. Om inte annat så måste jag alltså hem och tvätta.

/P

(Originally written as a chronical for the Qbranch web site)

Hej!

Palle här. Jag har aldrig följt TV-serier. Inte för att jag inte gillar TV-serier. Det finns flera TV-serier som jag tycker är bra. Men att sätta sig vid TV-apparaten en viss tid på dygnet för att inte missa ett avsnitt är helt enkelt inte kompatibelt med min livsstil. Däremot fungerar det alldeles utmärkt att ladda hem hela säsonger, och sedan titta på avsnitten i den ordning och takt man själv vill. I dag är det dock olagligt att göra på det sättet.

Jag har däremot följt ett fotbollslag hemma som borta större delen av mitt vuxna och halvvuxna liv. Att infinna sig på Råsunda eller någon arena ute i landet en viss tid i veckan fungerar tydligen alldeles utmärkt. Jag och Polaren Per har åkt världen runt för att se på AIK, och vi lyckas alltid landa i rätt stad vid rätt arena precis vid avspark, oavsett om matchen är i Solna eller Istanbul. Jag har aldrig riktigt förstått varför jag är kompatibel med fotbollsmatcher på fasta tider men inte med TV-serier på fasta tider. Kanske beror det på att Polaren Per är logistiker?

Ingen har väl missat det som kvällspressen snabbt döpte till ”Piratkriget”? The Pirate Bay har ökat sin ”omsättning” med 20-30 procent efter tillslaget. Piratpartiet har ökat från 2000 till 7000 medlemmar. Oavsett om det nu var Antipiratbyrån, Hollywood, Vita Huset eller Bodström som beordrade razzian så är det väl bara för piratrörelsen att tacka för hjälpen. För att dra en fotbollsanalogi så känns hela aktionen som ett riktigt präktigt självmål.

Jennyralen är också fotbollstokig. Det är bra, för då har hon full förståelse för att jag t ex försvinner en hel höst när AIK spelar i Champions League. Dock hejar hon på ett kvartersgäng från söder. Det ställer till vissa praktiska problem, framförallt vid färgval gällande gemensamma inköp. Fördelen är att passningen av Jycken blir ganska lättarrangerad, då matcherna sällan är samtidigt. Dessutom ger det vissa lustiga effekter. Till exempel är det väldigt lätt att gissa vilken tandborste som är vems, eller vem som sover på vilken sida av sängen. Vi brukar även gå på fotboll tillsammans ibland. Två gånger om året. Då står vi 120 meter från varandra.

Oavsett vad man tycker i sakfrågan gällande upphovsrätt, så torde det stå klart att filmbolagen och musikindustrin måste göra något. Det lär inte fungera i längden att jaga fildelare med advokater, och tro att folk då slutar att ladda ner filmer och musik. Man måste ta fram tjänster som är enklare och bekvämare än att söka på än piratnätverk och piratsidor, och utan att prisskillnaden är så stor att man hellre tar den obekväma vägen. En film eller låt måste dessutom erbjudas den lagliga vägen så fort som möjligt, så att folk inte laddar hem den piratvägen eftersom de inte orkar vänta. Embryon finns redan, både för musik och för film, men hittills är min känsla att det är lite för dyrt, lite för långsamt och lite för dåligt utbud. Jag är dock övertygad om att det kommer.

Just nu håller fotbolls-VM på. Jag har aldrig varit någon landslagsmänniska. Jag ser hellre AIK vinna med 1-0 borta mot Trelleborg än jag ser Sverige vinna VM-guld. När EM gick i Sverige 1992 så var jag dock på matcherna, och jag brukar kolla på tävlingslandskamperna på TV. Jag gillar dock inte fotboll på TV. Jag gillar de taktiska aspekterna av fotboll, och eftersom producenterna envisas med att hela tiden visa närbilder på tekniska genier, så är det hopplöst att följa taktiken på TV. Spelet utan boll försvinner helt. Om jag bara ville se tekniska finesser i närbild skulle jag titta på en dutt-tävling istället för en fotbollsmatch. Utöver Sverige och Danmark så hejar jag numera på Ghana, eftersom de har Boateng på bänken.

Fotbolls-VM är ett bra exempel på svårigheterna med att stoppa pirater. Vem som helst som har en dator med TV-kort kan stoppa in en antennsladd och sedan sända fotbolls-VM till hela världen. Vem som helst som har en tillräckligt snabb Internetanslutning kan sedan titta på den sändningen. Fotbolls-VM sänds ju på TV, så internetsändningarna är lite redundanta, men om jag vore väldigt intresserad av t ex den grekiska ligan? De flesta europeiska ligor sänds idag från Asien via just sådana internetsändningar, eller via internetsändningar från TV-bolag som faktiskt har köpt (lokala) rättigheter. Internet bryr sig dock inte om att rättigheterna är lokala. Enda sättet att möta dylika gratissändningar torde vara att erbjuda samma tjänst kommersiellt. Om tittaren vet att man kan hitta matchen på www.matchen.com istället för att behöva krångla med att leta rätt på piratsändningen, så kan www.matchen.com nog ta betalt, så länge det inte är alltför dyrt.

Jag funderade ett tag, av lätt insedda skäl, på att köpa en gul bil. Jag lade dock snabbt ned tanken när jag insåg hur svårt det skulle bli att parkera. Tänk när man äntligen hittar den där enda lediga platsen i hela området, och så visar det sig att det står en röd och en blå bil på varsin sida om platsen? Bara att leta vidare. Dessutom befarar jag att en gul bil av samma anledning skulle kunna leda till livsfarliga omkörningar om man hamnar i motsvarande situation på en landsväg. Polaren Per hade en gul bil. Det har han inte längre. Jag köpte en silverfärgad bil. Silverfärgat är ofarligt.

Nu väntar jag på att kunna ladda hem serier som t ex StarGate och The 4400 från www.tv-serier.com. Slipper jag krångla med piratvägen så betalar jag gärna för det. AIK fortsätter jag däremot att titta på live.

/P

(Originally written as a chronical for the Qbranch web site)

Hej!

Palle här. Jennyralen och jag har en överenskommelse. När vi flyttade ihop, så köpte vi en lägenhet med ett extra rum. Där får jag ha alla mina prylar. Ute i resten av lägenheten finns på sin höjd en tyst liten filmdator och ett gäng bärbara, men inga surrande monster. Inne i rummet står däremot surrande monster i diverse grå nyanser staplade i hyllor och högar. Samt ett flipperspel. Rummet är ganska fullt. Trots detta finns en ordning. Jag är nämligen packningsfascist. Till exempel: om det är fysiskt möjligt att få ner alla matvaror man nyss storhandlat i endast tre kassar - så ska de ner i dessa tre kassar. När det gäller mitt rum är det en fördel. Och en förutsättning.

1985 satt Alexej Pajitnov på sitt arbete och hade tråkigt. Han jobbade som forskare i det forna Sovjetunionen. Istället för att simulera rymdfärder och programmera robotar så lekte han ihop lite kod som pusslade ihop fyrkantiga lådor. Så föddes Tetris. I samma veva öppnade Gorbatjov upp Sovjetunionen mot omvärlden, och Tetris gav sig ut på ett erövringståg världen runt. Snart spelade alla Tetris. Spelet har sålts i 70 miljoner exemplar och det finns portat till 60 olika plattformar, allt från feta serveroperativ till armbandsklockor. Det finns oändligt med olika varianter, och det finns även 3D-versioner av spelet. Det enda som saknas är väl en flippervariant.

I helgen var jag general för Stockholm Open. Inte i tennis, utan i flipper. Stockholm Open är en av de största internationella flippertävlingarna i världen, och räknas som en av sex ”Majors” i världsrankingen. För att arrangera en sådan stortävling måste man låna ihop spel från alla stadens hörn, från såväl speloperatörer som privatpersoner. Som brukligt är vid sådana tillställningar så passar dessa operatörer och privatpersoner på att sälja, köpa och byta sina spel. Själv köpte jag ett Twilight Zone i bästa skick.

Väl hemma blev det bråda tider. Om några timmar skulle flipperspelet anlända med en flyttfirma. För att få plats krävdes en total ommöblering. Det enklaste hade varit att tömma rummet, och sedan ställa in saker och ting på sina platser. Det alternativet föll dock på två kriterier. Dels fanns det inte tid till att hinna tömma hela rummet innan spelet anlände, och dels skulle brottet mot överenskommelsen bli flagrant. Jag insåg snabbt att jag aldrig skulle hinna ensam. Jag ringde Polaren Per och bjöd över honom på öl och lite flipper.

Tetris går ut på olikformade geometriska figurer som faller ner från himlen, som man sedan ska försöka passa ihop dessa med de som redan ligger på marken. Samtidigt ska man undvika att lämna luftluckor emellan dem. När man fyller en hel horisontell rad så försvinner raden, och allting ovanför ramlar ner ett steg. Målet är att aldrig slå huvudet i taket.

Inne i rummet spelade vi IRL-tetris med IKEA-hyllor. IRL utläses ”In Real Life”, som motsats till IRC som betyder ”Internet Relay Chat”. D v s den verkliga världen, istället för cybervärlden på Internet. IKEA-hyllor utläses St Ivar – prylsamlarnas skyddshelgon. För att få plats med flipperspel nummer två, så behövde vi flytta på en hylla. För att kunna flytta på den så måste vi flytta på en annan hylla. Och så där höll kedjereaktionen på tills vi kom fram till den första hyllan som skulle flyttas. Sedan flyttade vi hyllor på tetris-vis, med så lite luftluckor som möjligt mellan dem. Jycken tittade fascinerad på. Tyvärr(?) försvann inga rader trots att vi fyllde dem från vägg till vägg.

Ryssarna sålde rättigheterna till amerikanen Henk Rogers och slutligen hamnade licensen hos Nintendo. Pengarna delades mellan Nintendo, Henk Rogers och den sovjetiska staten. Alexej Pajitnov fick ingenting. Inte förrän 1996, ett decennium efteråt, började Alexej få inkomster från spelet. Idag bor han i USA och jobbar som speldesigner på Microsoft.

Precis lagom till att flyttfirman ringde på dörren, så hade vi röjt plats för spel nummer två. Flyttgubbarna slingrade sig in mellan IKEA-hyllorna och ställde spelet på plats. Därefter blev det en ny omgång IRL-tetris för att få allting på sin rätta plats. Slutligen stod alla IKEA-hyllor på sin plats, och två flipperspel blinkade hemtrevligt längs ena väggen.

Jag hämtade de utlovade ölen, och Polaren Per fick äntligen göra det han kom för.

/P

(Originally written as a chronical for the Qbranch web site)

Hej!

Palle här igen. Sedan förra nyhetsbrevet förgyller jag din tillvaro med anekdoter från den digitala världen. Marknadsavdelningen lyckades tydligen bota Chefens hicka, för här kommer en ny Qrönika!

Killer Application. Jag vet inte riktigt hur jag ska översätta begreppet. Vare sig “Dödsprogram” eller “Genomslagstillämpning” känns särskilt träffande. Svenska Datatermgruppen, som annars brukar visa isländsk nit i sin översättningsiver, hade ingen hjälp att komma med den här gången. Jag nöjer mig med att försvenska stavningen och kallar det för “killerapplikation”.

Jennyralen, min närmaste och käraste, beordrade mig häromdagen att åka förbi affären på hemvägen. Jag handlade det jag skulle och lokaliserade sedan kassorna. Det var inte svårt. Bara att ta sikte på folksamlingen innanför dem. Personalen drog varorna en och en framför kassans läsare. Kunderna betalade. Antingen genom att dra ett plastkort i en läsare, eller genom att lämna över föremål av papper och metall. Till slut blev det min tur. Efter genomgången process kunde även jag åka hem.

I den värld där jag känner mig mest hemma - den digitala - innebär begreppet killerapplikation oftast en mjukvara som är så efterfrågad att folk köper ett stycke hårdvara enkom för att mjukvaran kräver det. VisiCalc sägs vara den första killerapplikationen. Innan VisiCalc fanns det två sätt att arbeta med siffror. Antingen använde man sig av papper och penna, eller så hyrde man in sig på en mini- eller stordator. VisiCalc, förebilden till MS Excel, blev så populär att hårdvaran den krävde, Apple II, blev en storsäljare.

När jag skrev min förra qrönika var jag i Montreal. I Montreal tar taxichaufförerna endast kontanter. Jag har sällan kontanter på mig. Alltså fick jag be chauffören åka förbi en bankomat varje gång. Det innebar högre kostnad och längre restid. Nu tänker du säkert att jag borde ha tagit ut tillräckligt med pengar innan resan. Men om man känner mig så vet man att det inte spelar någon roll. När jag väl sitter där i taxin har jag garanterat inte tillräckligt med pengar ändå.

En annan definition på killerapplikation är lite mjukare. Då innebär begreppet ett användningsområde som får en viss teknologi att slå genom. E-post och WWW anses vara exempel på de killerapplikationer som spred internet till den stora massan. SMS och vanliga telefonsamtal kan sägas vara de killerapplikationer som har fått miljarder människor att skaffa mobiltelefon.

Häromdagen ringde Polaren Per. Han är en sådan som alltid har för mycket månad kvar i slutet på pengarna. Jag har som sagt sällan kontanter på mig. Tidigare i år lånade jag därför några hundra av honom. Nu behövde han dem. Akut. Elektroniskt hade det inneburit tre bankdagar. Jag fick vackert sätta mig i bilen, åka förbi en bankomat och åka hem till honom med pengarna.

Om vi lämnar den värld där jag känner mig mest hemma – den digitala – och ger oss ut i verkliga världen, så upptäcker vi tusentals killerapplikationer. Matlagning (elden), kärran (hjulet), bilen (bensinmotorn) och stövlar (gummi). Hur populär hade ångmaskinen blivit om vi inte hade kunnat stoppa den i båtar och tåg? Hur kul hade det varit med kopparkablar om de inte hade kunnat leda elektricitet?

Jag längtar efter nästa killerapplikation. Med den på plats hade jag aldrig behövt stå i folksamlingen. Jag hade inte behövt åka omvägar i Montreal. Och Polaren Per hade fått sina pengar på två röda. Vad jag talar om? Mikrobetalningar. Elektroniska mikrobetalningar.

Alltså en betalningsmetod som inte kräver plastkort eller små föremål av papper och metall. En betalningsmetod som är så snabb att den lämpar sig för alla sorters inköp, och framförallt de små. Frågar du mig, så tror jag att mikrobetalningar kommer att röna samma öde som textmeddelanden och kameror – att bakas in i mobiltelefonen. Tänk att köra den överfulla varuvagnen genom en avläsarport, svara med grön knapp på ett ”SMS” och sedan vara klar! Tänk att kunna bifoga en hunka med SMS:et till Polaren Per?

Jag längtar!

/P

Msgnus Uggla - Kung i baren

Fast man saknar fjäll och gälar,
bor på land och ej i Mälar’n,
så i samma stund som havet går att nå,
skall det genast ut och plaskas,
hela stim med fisk ska smaskas.

Sen man svurit aldrig mera äta
annat än små fisk som sill,
ska hela ens flock, liten som tjock,
ut och flyta som en stock.

Då är det bad som e kravet
Man är säl, säl, säl i havet
Det är något sälar verkligen kan,
ut i havet simmar man.

Då är det bad som är kravet
Man är säl, säl, säl i havet.
Det är värt å vara klumpig och tjock,
om man får flyta runt som en stock.

Alla simmar samma runda
blir obeskrivligt sunda
å käkat upp varenda liten fisk, a yum, yum.
Förtärt varenda räka
alla fiskar ska vi käka.

För att ens ha plats i magen,
tvingas släppa ett stim fisk iväg.
Om huvudet är runt,
å håret är tunt,
är det en säl som äter sunt.

Då är det bad som är kravet
Man är säl, säl, säl i havet
Det är något sälar verkligen kan,
ut i havet simmar man.

Då är det bad som är kravet
man är säl, säl, säl i havet.
Det är värt å vara klumpig och tjock,
om man får flyta runt som en stock.

Hit med tio små fiskstim,
strömming, snorgärs och sill.
Fixar du det djävligt fort,
annars står vår värld helt still.

Då är det bad som är kravet
Man är säl, säl, säl i havet
Det är något sälar verkligen kan,
ut i havet simmar man.

Då är det bad som är kravet
man är säl, säl, säl i havet.
Det är värt å vara klumpig och tjock,
om man får flyta runt som en stock.

Då är man säl, säl, säl i havet.
Då är man säl, säl, säl i havet.
Då är man säl, säl, säl i havet.

/P