I’m in LA right now, attending the MS TechEd conference. Walking around on the premices meeting people, both new accquaintances and people I already know. Perfectly normal. The other day Knowledge Factory had a party. Jeremy Moskowitz, running GPanswers.com, is a partner of Knowledge Factory, and he was at the party. It turns out that he plays pinball, and that he met a Swedish Pinball player last year. But he can’t remember the name, but he’s got a friend back home that do, so he could text her and ask for the name. So Jeremy sits down and start to write an SMS. I look at his phone, and the to field reads “Jamie”. I realize that Jeremy is from Seattle, and I know a Jamie from Seattle, so I ask him if it’s Jamie Beth. Yup, it was Jamie Beth - My candy lady! I told Jeremy to text her that he was partying with Candyman. And of course I knew that Swedish guy very well as well - Mats Runsten. Hilarious!

If we were talking about Säffle and Bromölla or some other redneck places I wouldn’t have been that surprised, but now we’re talking about two million-headed cities, and two guys meeting at a conference with several thousand attendees in a 15 million-headed city…

A couple of days later I met up with my friend John - the shotsbricka guy - and went to the Pig’n Whistle on Hollywood Blvd. We had a beer when this guy comes up and asks if he can have some snus from my box on the table. Apparently he had lived in Sweden, and he even had a Swedish flag tattooed. He talked about an Opeth concert the next day, and I told him that I knew a former singer of Opeth. It turns out that he knows him too, and a couple of other Swedish friends of mine, both from Stockholm and from Örebro. Hilarious!

Itty bitty world.

/P

Edit: And it happened again!

(Originally written as a chronical for the Qbranch web site)

Hej!

Palle här. En kollega till mig, som vi kan kalla Laxen, gillar ost. Framförallt gillar han en viss ost som inte finns i Sverige. När han fick nys om att jag jobbade i Canada, så frågade han om jag kunde köpa ost åt honom. Visst kunde jag det. Jag gillar också ost.

Jag gillar även tatueringar. Jag har ett gäng. Det viktigaste med en tatuering är att den står för något. Visst, hellre en snygg tatuering än en ful, men hellre en ful med mening än en snygg men meningslös. Alla mina tatueringar har en mening. Där finns tatueringar som står för AIK, flipper, IT, anarkoliberalismen, hårdrock och frihet. Om de är snygga avgör däremot betraktaren.

Ost är ett stort område. Olika ostar kommer till sin rätt i olika omgivningar. Man kanske inte kläggar ner Camembert i makaronerna, och Grevé är inte så gott till portvin. Vissa ostar kommer till sin rätt i fler omgivningar än andra. Vissa ostar kommer inte till sin rätt oavsett omgivning. Laxens favoritost hette Velveeta, och enligt honom kommer den till sin rätt i makaroner.

Twins

Chefen gillar också tatueringar. Han och hans vapendragare uppbär stora likheter med Arnold Schwarzenegger och Danny DeVito i filmen Twins. Själv vet jag inte om jag skulle basunera ut en sådan likhet, men herrarna är uppenbarligen av annan åsikt. De vill nämligen köpa en tatuering på min kropp. En Twins-tatuering.

Jag frågade conciergen på hotellet om var man kunde köpa ost. Hon gav mig adresserna till några ostbutiker. Jag begav mig till en av dem, och gick och kikade lite bland ostarna. Av naturliga skäl dominerade franska ostar. Folket i Quebec ser sig själva som franska. Med svenska ögon ter de sig mest som fransktalande amerikaner. Jag frågade butiksinnehaverskan om de hade Velveeta. Hon gav mig en mycket förorättad blick och fnös.

Chefen gav mig ett skambud. ”En pizza med extra ost, ett helrör och Guns ’n Roses på högsta volym, okej?”. Mitt motbud låg naturligtvis på helt andra nivåer. Chefen är tydligen inte så bra på förhandlingar, för han har inte kommit så långt sedan sitt första bud. Han lade till 1200 bath i ett brunt kuvert. Ska han köpa en tatuering på mig för bruna kuvert på 1200 bath styck, så kommer hans kuvertbudget att bli enorm.

Tydligen är Velveeta inte någon fin ost. Under europeiska livsmedelslagar är det tveksamt om det ens är en ost. Butiksinnehaverskan hänvisade mig till IGA, vilket är ett kanadensiskt ICA. Jag begav mig till en IGA-butik och hittade mycket riktigt mängder med Velveeta. Det visade sig vara en färdigskivad och väldigt gul ost.

Många anser att kvalitet när det gäller tatueringar är snygga tatueringar. Jag anser att kvaliteten ligger i tatueringens innebörd. Vad Chefen anser vet jag inte, men Twins-tatueringen öppnar ju för spekulationer. Oavsett vilket, så är det ytterst tveksamt om en Twins-taturing någonsin kan bli särskilt snygg. Klart är dock att den blir dyr.

Velveeta

Tanten i ostbutiken anser uppenbarligen att Velveeta inte är en kvalitetsost. Jag är benägen att hålla med tanten i den frågan. Laksen anser dock att Velveeta är en alldeles ypperlig ost att klägga ner i makaronerna. Hemma hos Laksen ska nu han och hans vänner ha regelrätta makaroner-och-velveeta-orgier. Jag ska nog köpa ett par paket till åt honom.

Normala människor skulle antagligen inte anse Velveeta som särskilt kvalitativ. Normala människor anser antagligen inte heller en Twins-tatuering som särskilt kvalitativ. Laxen anser dock att Velveeta passar väldigt bra till makaroner. Och Chefen anser uppenbarligen att en Twins-tatuering passar väldigt bra på min kropp.

Slutsats: Kvalitet ligger i betraktarens ögon.

/P