Itty bitty world

I’m in LA right now, attending the MS TechEd conference. Walking around on the premices meeting people, both new accquaintances and people I already know. Perfectly normal. The other day Knowledge Factory had a party. Jeremy Moskowitz, running GPanswers.com, is a partner of Knowledge Factory, and he was at the party. It turns out that he plays pinball, and that he met a Swedish Pinball player last year. But he can’t remember the name, but he’s got a friend back home that do, so he could text her and ask for the name. So Jeremy sits down and start to write an SMS. I look at his phone, and the to field reads “Jamie”. I realize that Jeremy is from Seattle, and I know a Jamie from Seattle, so I ask him if it’s Jamie Beth. Yup, it was Jamie Beth – My candy lady! I told Jeremy to text her that he was partying with Candyman. And of course I knew that Swedish guy very well as well – Mats Runsten. Hilarious!

If we were talking about Säffle and Bromölla or some other redneck places I wouldn’t have been that surprised, but now we’re talking about two million-headed cities, and two guys meeting at a conference with several thousand attendees in a 15 million-headed city…

A couple of days later I met up with my friend John – the shotsbricka guy – and went to the Pig’n Whistle on Hollywood Blvd. We had a beer when this guy comes up and asks if he can have some snus from my box on the table. Apparently he had lived in Sweden, and he even had a Swedish flag tattooed. He talked about an Opeth concert the next day, and I told him that I knew a former singer of Opeth. It turns out that he knows him too, and a couple of other Swedish friends of mine, both from Stockholm and from Örebro. Hilarious!

Itty bitty world.

/P

Edit: And it happened again!

Learning Swedish

I’ve been working with this American guy John for a while now (the same guy that called the Spanish embassy). He’s been here for six months. So far, he hasn’t met even one person that don’t speak English. How is he ever going to learn any Swedish if noone speaks Swedish to him?

Anyway, he learned two Swedish words during these months. “Tack” which means “thanks”, and “shotsbricka” illustrated by this photo of John:

Shotsbricka

Shotsbricka

Authentic call to the Spanish embassy

- Hi, I’m John!
- Hi!
- I’ve been here in Sweden for a couple of months, and now I want to go to Spain for a while. How do I do that legally?
- You fly back to the US, get a visa for the next couple of months, and then fly to Spain.
- Isn’t there any way to do it here? The american embassy?
- No.
- But I don’t want to spend a thousand dollars on flying back home just to fill in a couple of papers.
- Hmm… what is the date on the Swedish stamp in your passport?
- Ehm… I didn’t get any stamp?
- Well, you haven’t been here then, have you?…

Pirater och fotboll (Swedish)

(Originally written as a chronical for the Qbranch web site)

Hej!

Palle här. Jag har aldrig följt TV-serier. Inte för att jag inte gillar TV-serier. Det finns flera TV-serier som jag tycker är bra. Men att sätta sig vid TV-apparaten en viss tid på dygnet för att inte missa ett avsnitt är helt enkelt inte kompatibelt med min livsstil. Däremot fungerar det alldeles utmärkt att ladda hem hela säsonger, och sedan titta på avsnitten i den ordning och takt man själv vill. I dag är det dock olagligt att göra på det sättet.

Jag har däremot följt ett fotbollslag hemma som borta större delen av mitt vuxna och halvvuxna liv. Att infinna sig på Råsunda eller någon arena ute i landet en viss tid i veckan fungerar tydligen alldeles utmärkt. Jag och Polaren Per har åkt världen runt för att se på AIK, och vi lyckas alltid landa i rätt stad vid rätt arena precis vid avspark, oavsett om matchen är i Solna eller Istanbul. Jag har aldrig riktigt förstått varför jag är kompatibel med fotbollsmatcher på fasta tider men inte med TV-serier på fasta tider. Kanske beror det på att Polaren Per är logistiker?

The Pirate Bay

The Pirate Bay

Ingen har väl missat det som kvällspressen snabbt döpte till ”Piratkriget”? The Pirate Bay har ökat sin ”omsättning” med 20-30 procent efter tillslaget. Piratpartiet har ökat från 2000 till 7000 medlemmar. Oavsett om det nu var Antipiratbyrån, Hollywood, Vita Huset eller Bodström som beordrade razzian så är det väl bara för piratrörelsen att tacka för hjälpen. För att dra en fotbollsanalogi så känns hela aktionen som ett riktigt präktigt självmål.

Jennyralen är också fotbollstokig. Det är bra, för då har hon full förståelse för att jag t ex försvinner en hel höst när AIK spelar i Champions League. Dock hejar hon på ett kvartersgäng från söder. Det ställer till vissa praktiska problem, framförallt vid färgval gällande gemensamma inköp. Fördelen är att passningen av Jycken blir ganska lättarrangerad, då matcherna sällan är samtidigt. Dessutom ger det vissa lustiga effekter. Till exempel är det väldigt lätt att gissa vilken tandborste som är vems, eller vem som sover på vilken sida av sängen. Vi brukar även gå på fotboll tillsammans ibland. Två gånger om året. Då står vi 120 meter från varandra.

Oavsett vad man tycker i sakfrågan gällande upphovsrätt, så torde det stå klart att filmbolagen och musikindustrin måste göra något. Det lär inte fungera i längden att jaga fildelare med advokater, och tro att folk då slutar att ladda ner filmer och musik. Man måste ta fram tjänster som är enklare och bekvämare än att söka på än piratnätverk och piratsidor, och utan att prisskillnaden är så stor att man hellre tar den obekväma vägen. En film eller låt måste dessutom erbjudas den lagliga vägen så fort som möjligt, så att folk inte laddar hem den piratvägen eftersom de inte orkar vänta. Embryon finns redan, både för musik och för film, men hittills är min känsla att det är lite för dyrt, lite för långsamt och lite för dåligt utbud. Jag är dock övertygad om att det kommer.

Just nu håller fotbolls-VM på. Jag har aldrig varit någon landslagsmänniska. Jag ser hellre AIK vinna med 1-0 borta mot Trelleborg än jag ser Sverige vinna VM-guld. När EM gick i Sverige 1992 så var jag dock på matcherna, och jag brukar kolla på tävlingslandskamperna på TV. Jag gillar dock inte fotboll på TV. Jag gillar de taktiska aspekterna av fotboll, och eftersom producenterna envisas med att hela tiden visa närbilder på tekniska genier, så är det hopplöst att följa taktiken på TV. Spelet utan boll försvinner helt. Om jag bara ville se tekniska finesser i närbild skulle jag titta på en dutt-tävling istället för en fotbollsmatch. Utöver Sverige och Danmark så hejar jag numera på Ghana, eftersom de har Boateng på bänken.

Fotbolls-VM är ett bra exempel på svårigheterna med att stoppa pirater. Vem som helst som har en dator med TV-kort kan stoppa in en antennsladd och sedan sända fotbolls-VM till hela världen. Vem som helst som har en tillräckligt snabb Internetanslutning kan sedan titta på den sändningen. Fotbolls-VM sänds ju på TV, så internetsändningarna är lite redundanta, men om jag vore väldigt intresserad av t ex den grekiska ligan? De flesta europeiska ligor sänds idag från Asien via just sådana internetsändningar, eller via internetsändningar från TV-bolag som faktiskt har köpt (lokala) rättigheter. Internet bryr sig dock inte om att rättigheterna är lokala. Enda sättet att möta dylika gratissändningar torde vara att erbjuda samma tjänst kommersiellt. Om tittaren vet att man kan hitta matchen på www.matchen.com istället för att behöva krångla med att leta rätt på piratsändningen, så kan www.matchen.com nog ta betalt, så länge det inte är alltför dyrt.

Safe color

Safe color

Jag funderade ett tag, av lätt insedda skäl, på att köpa en gul bil. Jag lade dock snabbt ned tanken när jag insåg hur svårt det skulle bli att parkera. Tänk när man äntligen hittar den där enda lediga platsen i hela området, och så visar det sig att det står en röd och en blå bil på varsin sida om platsen? Bara att leta vidare. Dessutom befarar jag att en gul bil av samma anledning skulle kunna leda till livsfarliga omkörningar om man hamnar i motsvarande situation på en landsväg. Polaren Per hade en gul bil. Det har han inte längre. Jag köpte en silverfärgad bil. Silverfärgat är ofarligt.

Nu väntar jag på att kunna ladda hem serier som t ex StarGate och The 4400 från www.tv-serier.com. Slipper jag krångla med piratvägen så betalar jag gärna för det. AIK fortsätter jag däremot att titta på live.

/P

IRL-Tetris (Swedish)

(Originally written as a chronical for the Qbranch web site)

Hej!

Palle här. Jennyralen och jag har en överenskommelse. När vi flyttade ihop, så köpte vi en lägenhet med ett extra rum. Där får jag ha alla mina prylar. Ute i resten av lägenheten finns på sin höjd en tyst liten filmdator och ett gäng bärbara, men inga surrande monster. Inne i rummet står däremot surrande monster i diverse grå nyanser staplade i hyllor och högar. Samt ett flipperspel. Rummet är ganska fullt. Trots detta finns en ordning. Jag är nämligen packningsfascist. Till exempel: om det är fysiskt möjligt att få ner alla matvaror man nyss storhandlat i endast tre kassar – så ska de ner i dessa tre kassar. När det gäller mitt rum är det en fördel. Och en förutsättning.

Tetris

Tetris

1985 satt Alexej Pajitnov på sitt arbete och hade tråkigt. Han jobbade som forskare i det forna Sovjetunionen. Istället för att simulera rymdfärder och programmera robotar så lekte han ihop lite kod som pusslade ihop fyrkantiga lådor. Så föddes Tetris. I samma veva öppnade Gorbatjov upp Sovjetunionen mot omvärlden, och Tetris gav sig ut på ett erövringståg världen runt. Snart spelade alla Tetris. Spelet har sålts i 70 miljoner exemplar och det finns portat till 60 olika plattformar, allt från feta serveroperativ till armbandsklockor. Det finns oändligt med olika varianter, och det finns även 3D-versioner av spelet. Det enda som saknas är väl en flippervariant.

I helgen var jag general för Stockholm Open. Inte i tennis, utan i flipper. Stockholm Open är en av de största internationella flippertävlingarna i världen, och räknas som en av sex ”Majors” i världsrankingen. För att arrangera en sådan stortävling måste man låna ihop spel från alla stadens hörn, från såväl speloperatörer som privatpersoner. Som brukligt är vid sådana tillställningar så passar dessa operatörer och privatpersoner på att sälja, köpa och byta sina spel. Själv köpte jag ett Twilight Zone i bästa skick.

Väl hemma blev det bråda tider. Om några timmar skulle flipperspelet anlända med en flyttfirma. För att få plats krävdes en total ommöblering. Det enklaste hade varit att tömma rummet, och sedan ställa in saker och ting på sina platser. Det alternativet föll dock på två kriterier. Dels fanns det inte tid till att hinna tömma hela rummet innan spelet anlände, och dels skulle brottet mot överenskommelsen bli flagrant. Jag insåg snabbt att jag aldrig skulle hinna ensam. Jag ringde Polaren Per och bjöd över honom på öl och lite flipper.

Tetris går ut på olikformade geometriska figurer som faller ner från himlen, som man sedan ska försöka passa ihop dessa med de som redan ligger på marken. Samtidigt ska man undvika att lämna luftluckor emellan dem. När man fyller en hel horisontell rad så försvinner raden, och allting ovanför ramlar ner ett steg. Målet är att aldrig slå huvudet i taket.

Inne i rummet spelade vi IRL-tetris med IKEA-hyllor. IRL utläses ”In Real Life”, som motsats till IRC som betyder ”Internet Relay Chat”. D v s den verkliga världen, istället för cybervärlden på Internet. IKEA-hyllor utläses St Ivar – prylsamlarnas skyddshelgon. För att få plats med flipperspel nummer två, så behövde vi flytta på en hylla. För att kunna flytta på den så måste vi flytta på en annan hylla. Och så där höll kedjereaktionen på tills vi kom fram till den första hyllan som skulle flyttas. Sedan flyttade vi hyllor på tetris-vis, med så lite luftluckor som möjligt mellan dem. Jycken tittade fascinerad på. Tyvärr(?) försvann inga rader trots att vi fyllde dem från vägg till vägg.

Ryssarna sålde rättigheterna till amerikanen Henk Rogers och slutligen hamnade licensen hos Nintendo. Pengarna delades mellan Nintendo, Henk Rogers och den sovjetiska staten. Alexej Pajitnov fick ingenting. Inte förrän 1996, ett decennium efteråt, började Alexej få inkomster från spelet. Idag bor han i USA och jobbar som speldesigner på Microsoft.

Precis lagom till att flyttfirman ringde på dörren, så hade vi röjt plats för spel nummer två. Flyttgubbarna slingrade sig in mellan IKEA-hyllorna och ställde spelet på plats. Därefter blev det en ny omgång IRL-tetris för att få allting på sin rätta plats. Slutligen stod alla IKEA-hyllor på sin plats, och två flipperspel blinkade hemtrevligt längs ena väggen.

Jag hämtade de utlovade ölen, och Polaren Per fick äntligen göra det han kom för.

/P

Killer Application (Swedish)

(Originally written as a chronical for the Qbranch web site)

Hej!

Palle här igen. Sedan förra nyhetsbrevet förgyller jag din tillvaro med anekdoter från den digitala världen. Marknadsavdelningen lyckades tydligen bota Chefens hicka, för här kommer en ny Qrönika!

Killer Application. Jag vet inte riktigt hur jag ska översätta begreppet. Vare sig “Dödsprogram” eller “Genomslagstillämpning” känns särskilt träffande. Svenska Datatermgruppen, som annars brukar visa isländsk nit i sin översättningsiver, hade ingen hjälp att komma med den här gången. Jag nöjer mig med att försvenska stavningen och kallar det för “killerapplikation”.

Jennyralen, min närmaste och käraste, beordrade mig häromdagen att åka förbi affären på hemvägen. Jag handlade det jag skulle och lokaliserade sedan kassorna. Det var inte svårt. Bara att ta sikte på folksamlingen innanför dem. Personalen drog varorna en och en framför kassans läsare. Kunderna betalade. Antingen genom att dra ett plastkort i en läsare, eller genom att lämna över föremål av papper och metall. Till slut blev det min tur. Efter genomgången process kunde även jag åka hem.

280px-visicalc

Visicalc


I den värld där jag känner mig mest hemma – den digitala – innebär begreppet killerapplikation oftast en mjukvara som är så efterfrågad att folk köper ett stycke hårdvara enkom för att mjukvaran kräver det. VisiCalc sägs vara den första killerapplikationen. Innan VisiCalc fanns det två sätt att arbeta med siffror. Antingen använde man sig av papper och penna, eller så hyrde man in sig på en mini- eller stordator. VisiCalc, förebilden till MS Excel, blev så populär att hårdvaran den krävde, Apple II, blev en storsäljare.

När jag skrev min förra qrönika var jag i Montreal. I Montreal tar taxichaufförerna endast kontanter. Jag har sällan kontanter på mig. Alltså fick jag be chauffören åka förbi en bankomat varje gång. Det innebar högre kostnad och längre restid. Nu tänker du säkert att jag borde ha tagit ut tillräckligt med pengar innan resan. Men om man känner mig så vet man att det inte spelar någon roll. När jag väl sitter där i taxin har jag garanterat inte tillräckligt med pengar ändå.

En annan definition på killerapplikation är lite mjukare. Då innebär begreppet ett användningsområde som får en viss teknologi att slå genom. E-post och WWW anses vara exempel på de killerapplikationer som spred internet till den stora massan. SMS och vanliga telefonsamtal kan sägas vara de killerapplikationer som har fått miljarder människor att skaffa mobiltelefon.

Häromdagen ringde Polaren Per. Han är en sådan som alltid har för mycket månad kvar i slutet på pengarna. Jag har som sagt sällan kontanter på mig. Tidigare i år lånade jag därför några hundra av honom. Nu behövde han dem. Akut. Elektroniskt hade det inneburit tre bankdagar. Jag fick vackert sätta mig i bilen, åka förbi en bankomat och åka hem till honom med pengarna.

Pay SMS

Pay SMS


Om vi lämnar den värld där jag känner mig mest hemma – den digitala – och ger oss ut i verkliga världen, så upptäcker vi tusentals killerapplikationer. Matlagning (elden), kärran (hjulet), bilen (bensinmotorn) och stövlar (gummi). Hur populär hade ångmaskinen blivit om vi inte hade kunnat stoppa den i båtar och tåg? Hur kul hade det varit med kopparkablar om de inte hade kunnat leda elektricitet?

Jag längtar efter nästa killerapplikation. Med den på plats hade jag aldrig behövt stå i folksamlingen. Jag hade inte behövt åka omvägar i Montreal. Och Polaren Per hade fått sina pengar på två röda. Vad jag talar om? Mikrobetalningar. Elektroniska mikrobetalningar.

Alltså en betalningsmetod som inte kräver plastkort eller små föremål av papper och metall. En betalningsmetod som är så snabb att den lämpar sig för alla sorters inköp, och framförallt de små. Frågar du mig, så tror jag att mikrobetalningar kommer att röna samma öde som textmeddelanden och kameror – att bakas in i mobiltelefonen. Tänk att köra den överfulla varuvagnen genom en avläsarport, svara med grön knapp på ett ”SMS” och sedan vara klar! Tänk att kunna bifoga en hunka med SMS:et till Polaren Per?

Jag längtar!

/P