(Originally written as a chronical for the Qbranch web site)
Hej!
Palle här. En kollega till mig, som vi kan kalla Laxen, gillar ost. Framförallt gillar han en viss ost som inte finns i Sverige. När han fick nys om att jag jobbade i Canada, så frågade han om jag kunde köpa ost åt honom. Visst kunde jag det. Jag gillar också ost.
Jag gillar även tatueringar. Jag har ett gäng. Det viktigaste med en tatuering är att den står för något. Visst, hellre en snygg tatuering än en ful, men hellre en ful med mening än en snygg men meningslös. Alla mina tatueringar har en mening. Där finns tatueringar som står för AIK, flipper, IT, anarkoliberalismen, hårdrock och frihet. Om de är snygga avgör däremot betraktaren.
Ost är ett stort område. Olika ostar kommer till sin rätt i olika omgivningar. Man kanske inte kläggar ner Camembert i makaronerna, och Grevé är inte så gott till portvin. Vissa ostar kommer till sin rätt i fler omgivningar än andra. Vissa ostar kommer inte till sin rätt oavsett omgivning. Laxens favoritost hette Velveeta, och enligt honom kommer den till sin rätt i makaroner.
Twins
Chefen gillar också tatueringar. Han och hans vapendragare uppbär stora likheter med Arnold Schwarzenegger och Danny DeVito i filmen Twins. Själv vet jag inte om jag skulle basunera ut en sådan likhet, men herrarna är uppenbarligen av annan åsikt. De vill nämligen köpa en tatuering på min kropp. En Twins-tatuering.
Jag frågade conciergen på hotellet om var man kunde köpa ost. Hon gav mig adresserna till några ostbutiker. Jag begav mig till en av dem, och gick och kikade lite bland ostarna. Av naturliga skäl dominerade franska ostar. Folket i Quebec ser sig själva som franska. Med svenska ögon ter de sig mest som fransktalande amerikaner. Jag frågade butiksinnehaverskan om de hade Velveeta. Hon gav mig en mycket förorättad blick och fnös.
Chefen gav mig ett skambud. ”En pizza med extra ost, ett helrör och Guns ’n Roses på högsta volym, okej?”. Mitt motbud låg naturligtvis på helt andra nivåer. Chefen är tydligen inte så bra på förhandlingar, för han har inte kommit så långt sedan sitt första bud. Han lade till 1200 bath i ett brunt kuvert. Ska han köpa en tatuering på mig för bruna kuvert på 1200 bath styck, så kommer hans kuvertbudget att bli enorm.
Tydligen är Velveeta inte någon fin ost. Under europeiska livsmedelslagar är det tveksamt om det ens är en ost. Butiksinnehaverskan hänvisade mig till IGA, vilket är ett kanadensiskt ICA. Jag begav mig till en IGA-butik och hittade mycket riktigt mängder med Velveeta. Det visade sig vara en färdigskivad och väldigt gul ost.
Många anser att kvalitet när det gäller tatueringar är snygga tatueringar. Jag anser att kvaliteten ligger i tatueringens innebörd. Vad Chefen anser vet jag inte, men Twins-tatueringen öppnar ju för spekulationer. Oavsett vilket, så är det ytterst tveksamt om en Twins-taturing någonsin kan bli särskilt snygg. Klart är dock att den blir dyr.
Velveeta
Tanten i ostbutiken anser uppenbarligen att Velveeta inte är en kvalitetsost. Jag är benägen att hålla med tanten i den frågan. Laksen anser dock att Velveeta är en alldeles ypperlig ost att klägga ner i makaronerna. Hemma hos Laksen ska nu han och hans vänner ha regelrätta makaroner-och-velveeta-orgier. Jag ska nog köpa ett par paket till åt honom.
Normala människor skulle antagligen inte anse Velveeta som särskilt kvalitativ. Normala människor anser antagligen inte heller en Twins-tatuering som särskilt kvalitativ. Laxen anser dock att Velveeta passar väldigt bra till makaroner. Och Chefen anser uppenbarligen att en Twins-tatuering passar väldigt bra på min kropp.
Slutsats: Kvalitet ligger i betraktarens ögon.
/P