Pirater och fotboll (Swedish)

(Originally written as a chronical for the Qbranch web site)

Hej!

Palle här. Jag har aldrig följt TV-serier. Inte för att jag inte gillar TV-serier. Det finns flera TV-serier som jag tycker är bra. Men att sätta sig vid TV-apparaten en viss tid på dygnet för att inte missa ett avsnitt är helt enkelt inte kompatibelt med min livsstil. Däremot fungerar det alldeles utmärkt att ladda hem hela säsonger, och sedan titta på avsnitten i den ordning och takt man själv vill. I dag är det dock olagligt att göra på det sättet.

Jag har däremot följt ett fotbollslag hemma som borta större delen av mitt vuxna och halvvuxna liv. Att infinna sig på Råsunda eller någon arena ute i landet en viss tid i veckan fungerar tydligen alldeles utmärkt. Jag och Polaren Per har åkt världen runt för att se på AIK, och vi lyckas alltid landa i rätt stad vid rätt arena precis vid avspark, oavsett om matchen är i Solna eller Istanbul. Jag har aldrig riktigt förstått varför jag är kompatibel med fotbollsmatcher på fasta tider men inte med TV-serier på fasta tider. Kanske beror det på att Polaren Per är logistiker?

The Pirate Bay

The Pirate Bay

Ingen har väl missat det som kvällspressen snabbt döpte till ”Piratkriget”? The Pirate Bay har ökat sin ”omsättning” med 20-30 procent efter tillslaget. Piratpartiet har ökat från 2000 till 7000 medlemmar. Oavsett om det nu var Antipiratbyrån, Hollywood, Vita Huset eller Bodström som beordrade razzian så är det väl bara för piratrörelsen att tacka för hjälpen. För att dra en fotbollsanalogi så känns hela aktionen som ett riktigt präktigt självmål.

Jennyralen är också fotbollstokig. Det är bra, för då har hon full förståelse för att jag t ex försvinner en hel höst när AIK spelar i Champions League. Dock hejar hon på ett kvartersgäng från söder. Det ställer till vissa praktiska problem, framförallt vid färgval gällande gemensamma inköp. Fördelen är att passningen av Jycken blir ganska lättarrangerad, då matcherna sällan är samtidigt. Dessutom ger det vissa lustiga effekter. Till exempel är det väldigt lätt att gissa vilken tandborste som är vems, eller vem som sover på vilken sida av sängen. Vi brukar även gå på fotboll tillsammans ibland. Två gånger om året. Då står vi 120 meter från varandra.

Oavsett vad man tycker i sakfrågan gällande upphovsrätt, så torde det stå klart att filmbolagen och musikindustrin måste göra något. Det lär inte fungera i längden att jaga fildelare med advokater, och tro att folk då slutar att ladda ner filmer och musik. Man måste ta fram tjänster som är enklare och bekvämare än att söka på än piratnätverk och piratsidor, och utan att prisskillnaden är så stor att man hellre tar den obekväma vägen. En film eller låt måste dessutom erbjudas den lagliga vägen så fort som möjligt, så att folk inte laddar hem den piratvägen eftersom de inte orkar vänta. Embryon finns redan, både för musik och för film, men hittills är min känsla att det är lite för dyrt, lite för långsamt och lite för dåligt utbud. Jag är dock övertygad om att det kommer.

Just nu håller fotbolls-VM på. Jag har aldrig varit någon landslagsmänniska. Jag ser hellre AIK vinna med 1-0 borta mot Trelleborg än jag ser Sverige vinna VM-guld. När EM gick i Sverige 1992 så var jag dock på matcherna, och jag brukar kolla på tävlingslandskamperna på TV. Jag gillar dock inte fotboll på TV. Jag gillar de taktiska aspekterna av fotboll, och eftersom producenterna envisas med att hela tiden visa närbilder på tekniska genier, så är det hopplöst att följa taktiken på TV. Spelet utan boll försvinner helt. Om jag bara ville se tekniska finesser i närbild skulle jag titta på en dutt-tävling istället för en fotbollsmatch. Utöver Sverige och Danmark så hejar jag numera på Ghana, eftersom de har Boateng på bänken.

Fotbolls-VM är ett bra exempel på svårigheterna med att stoppa pirater. Vem som helst som har en dator med TV-kort kan stoppa in en antennsladd och sedan sända fotbolls-VM till hela världen. Vem som helst som har en tillräckligt snabb Internetanslutning kan sedan titta på den sändningen. Fotbolls-VM sänds ju på TV, så internetsändningarna är lite redundanta, men om jag vore väldigt intresserad av t ex den grekiska ligan? De flesta europeiska ligor sänds idag från Asien via just sådana internetsändningar, eller via internetsändningar från TV-bolag som faktiskt har köpt (lokala) rättigheter. Internet bryr sig dock inte om att rättigheterna är lokala. Enda sättet att möta dylika gratissändningar torde vara att erbjuda samma tjänst kommersiellt. Om tittaren vet att man kan hitta matchen på www.matchen.com istället för att behöva krångla med att leta rätt på piratsändningen, så kan www.matchen.com nog ta betalt, så länge det inte är alltför dyrt.

Safe color

Safe color

Jag funderade ett tag, av lätt insedda skäl, på att köpa en gul bil. Jag lade dock snabbt ned tanken när jag insåg hur svårt det skulle bli att parkera. Tänk när man äntligen hittar den där enda lediga platsen i hela området, och så visar det sig att det står en röd och en blå bil på varsin sida om platsen? Bara att leta vidare. Dessutom befarar jag att en gul bil av samma anledning skulle kunna leda till livsfarliga omkörningar om man hamnar i motsvarande situation på en landsväg. Polaren Per hade en gul bil. Det har han inte längre. Jag köpte en silverfärgad bil. Silverfärgat är ofarligt.

Nu väntar jag på att kunna ladda hem serier som t ex StarGate och The 4400 från www.tv-serier.com. Slipper jag krångla med piratvägen så betalar jag gärna för det. AIK fortsätter jag däremot att titta på live.

/P

Trading bills

The bars here have a system where they put a small vase or something in front of you, and every time you buy a beer they put the bill in the vase. When you’re about to leave, you pay all the bills. The vases are cheramic, so you can’t see the bills without pulling them out. After a night out, there can be a lot of paper in the vase.

Yesterday I got this great idea. What if I walked around, “buying” those vases? That is, I negotiate a price for a vase, without looking at the bills in it. Then I get the negotiated amount of money from the bar visitor, and finally I pay all the bills. I do see approximately how many bills there are in a vase, but there’s no way to see the amounts on the bills, so it’s sorta gambling.

So, I did this all night long (in conjunction with creating my own bills). All together I “bought” vases with bills for 21500 baht, and in the end I paid off 18500 baht to the bartender. 3000 baht profit, and a lot of fun along the way!

/P

Baht

Baht

Thaik away bike

I’m in Thailand right now, and the hotel has got my passport. But I have an expired pink temporary passport that I sometimes use when I don’t have my ordinary passport. I went to rent a bike, and the rental guy asked me for passport. I gave him the expired pink temporary passport. He smiled. He asked for a drivers license. I showed him my license, with pictures clearly announcing that it is only for cars and not for bikes. He smiled. He mumbled something about “Noo insoolens” that I didn’t understand. I smiled. He smiled. He handed me a bike.

Later on, I gave two of my colleagues a ride. One on the parcel carrier and one on the handlebars. The car in front of me hit the brakes, since there suddenly was a police road block ahead. I was kinda heavy loaded, so we bumped into the back of the car. A woman jumped out of the car and started yelling in Thai. I didn’t understand much (nothing, in fact), and was frankly more worried about the police opinion on my overcrowded bike and non-existing bike drivers license than about her.  The cops had noticed us, and was coming our way.

But apparently I was worried for nothing. They yelled at us, complaining about us stopping the traffic, and told us to move on quickly. We moved on quickly.

/P

Update: The woman texted me a couple of weeks later, asking about money for damages on the car. I replied that I’d be happy to pay, if she provided paperwork from the insoolens company. I never heard from her again.