Tydligen bor det en riktig tråkmåns i Hägersten, och han ruttnade på min fina skylt. Men det hade han ingenting för! Lokaltidningen Mitt i Söderort rapporterar på förstasidan:

Okej att registrera bil som ITHORA

En Hägerstensbo som retat sig på en registreringsskylt med ordet ITHORA på har begärt att skylten ska återkallas.

Den specialbeställda skylten, som sitter på en bil från Stockholmsområdet, är en så kallad personlig fordonsskylt. En sådan får inte ha bokstavskombinationer som kan väcka anstöt eller medföra olägenhet för någon. Men trots att Hägerstensbon, som själv är i IT-branschen, ansåg att skylten både var stötande och olämplig har Transportstyrelsen avvisat hans begäran. Anledningen är att mannen inte är direkt berörd av ordet ITHORA.

- Den som godkände det här ordet trodde förmodligen att det handlade om ett namn, säger Martin Staczynski vid Transportstyrelsen.

Zandra Zernell

Det är fjärde gången skylten hamnar i tidningen, efter den här, den här och den här.

Edit: IDG uppmärksammar också ärendet.

It’s been a real pinball period now, with the IFPA World Pinball Championships last weekend, and the European Pinball Championships (EPC) the weekend before that. The EPC was in Northampton, a bunch of miles north of London. Me and some other Swedish players were scheduled to land on Heathrow at 13.50 local time, but since the famous English weather decided to close Gatwick down, we had to wait in the air for an hour before we could land. Oh well, we had plenty of time to get to Northampton…

Heathrow - Northampton, a 103 km drive on highways.

View Larger Map

…and it took plenty of time to get to Northampton. Since the weather couldn’t stop us, the UK Department for Transport did its best. Road works and accidents combined made the 1h+ drive take more than three hours. We were supposed to start playing the country tournament at 17.45, and at 17.40 we arrived to Northampton. By then our handheld GPS had run out of batteries, and we hadn’t brought the car charger. Another car with Swedish players were behind us though, and they had a working GPS, so when they arrived to Northampton, we used them as GPS by proxy, and finally arrived at the site at 18.00 sharp. The warming up that we had planned turned into an instant start of team tournament matches.

The Jochniyle Trans-Atlantic Express

But despite the abrupt start all the Swedish teams did well, and when the qualifications round was over, all three Swedish teams were among the six teams that made it into the final, ending up on place 1, 2 (my team) and 5. A 50% chance of a Swedish victory! However, one of the American teams was the better players, and they won the team tournament. My own team had apparently burned all our energy in the qualifications, and we ended up on sixth place. The other two Swedish teams took the 2nd and 3rd places.

The organizers had apparently taken the warning about the tight schedule seriously, since they had done everything in their power to minimize the ball times on the games. This makes the outcome more random, and a lot of good players didn’t make it into the finals. Players like Neil Shatz, Roy Wils, Albert Nomden, Jorian Engelbrektsson and myself ended up on embarresing positions. I ended up as 89:th, which is my all time low in ANY tournament, and the first time I ever miss the finals in a big tournament (except PAPA).

Anyway, it made it possible for me to put all efforts into the Classics tournament. They had eight classic games put up, and the best score on each game would continue into the finals. I took aim for Big Fair, and had a battle against Roy Wils for the win. I finally got 3453 against his 2893, and made it into the finals.  And so did four (almost five) other Swedes! That’s domination…

Classics finalists

The semifinal was played on Time Fantasy, where Jörgen Holm and I scored around 2 million points each, leaving the other two way behind. In the finals, Jörgen and I met Neil Shatz and Jim Belsito on Firepower. Belsito got over a million, giving him the victory, and I got second place with about half a million. The silver medal somewhat compensated for the catastrophy in the main division, and at least I didn’t had to go home empty-handed.

Jörgen and I had a flight booked the same evening, so we left immediately after the Classics final. We arrived at Heathrow in time to check in and return the rental car, and went for a smoke. After the smoke we headed towards security, but they wouldn’t let us in! The didn’t say why, and just directed us to a desk. At that desk they explained that there’s a new rule, saying you have to arrive at security at least 35 minutes before take-off. We looked at the time. 33 minutes to take-off. We’d been ONE minute late! She said there was a 30 minute wait at security. Heck, we were at terminal 5, there’s never more than ten minutes to wait at terminal 5 security. And BA flights to Sweden is at gate A10 or A11, which is a two minute walk from security.

If I wanted to catch a train, I’d get down to the train station, and if I’m there at least ten seconds before take-off, I’m on my train. But when flying, you have to be there hours before take-off, and go through a lot of meaningless procedures and elephantiasis security measures. And of those hours, 99% is waiting time! What the heck is wrong with the aviation business?? They really need an extreme makeover.

We rescheduled our flight and found ourselves a hotel, and all together that smoke was the most expensive one (with ordinary tobacco) of my life. Heathrow hotels really know how to get paid more for less.

Todd playing with cows

A week later I was back in England again. This time for the IFPA World Pinball Championships in, or rather outside of, Hemel Hempstead. Nick Bennet provided his personal farm to host the tournament! Rather unusual, but all you need to host a pinball tournament is space and power, and the farm had enough of both.

The qualifications system was a lengthy (but good!) one, taking one and a half day of continious match play to complete. I started fine, parking on positions around 12-15 somewhere. Since positions 1-8 and 9-16 were seeded in later into the finals cup ladder, it was important to do good in the qualifications. After the first day I was at the 18th position, so I had to play good on day two, to get into the seeded bunch of players. But morning pinball is not my bag, so I fell down to the 24th position when the qualifications was over.

That meant I had to play all rounds of the ladder. I started up against fellow Swede Marcus Hugosson. He beat me at F-14, but then I won four games in a row. Next opponent was Krisztián Szalai, the Hungarian guy who got second at EPC the week before. It was a tough match, and it took nine games to determine the outcome, before I finally won on Road Show(!). The next match was against Neil Shatz, second at IFPA last year, second at PAPA 2005 and third after me at EPC Classics this year. I beat him playing good on Star Trek, Simpsons and Road Show (again!), and had the least lousy game on Star Gazer. 4-0!

The quarter finals was the first match on the third day, and my opponent now was noone else than Bowen Kerins, the reigning IFPA champion and multiple PAPA champion. And again, morning pinball is not my bag. I got about 50 million on Simpsons against Szalai and Shatz, and I got 2 million against Bowen. Bowen had an easy win, 4-0 without having to put any effort into it. I had really been looking forward to that Simpsons game, since we have both made fantastic scores on tournament mode Simpsons, but apparently that fantastic match wasn’t this match.

The last game was a tie breaker for the quarter finals losers. Once again I met Jim Belsito, and once again he beat me to it. But I beat Cayle George and Trent Augenstein, earning myself a sixth place in the tournament. I’m pleased with the outcome, even though I really wanted to give Bowen some more competition. I won $400 and a bottle of IFPA Jalapeño Sauce!

This time the return flight went fine, except for “poor” Jorian, who had to stay to play the final against Bowen. Bowen won once again, keeping the title for another year.

Now I’m home for a few weeks, before it’s time to go to PAPA to battle once again…

/P

After becoming the Swedish Champion yesterday (in doubles), today I became the Swedish Champion once again, this time in Classics. Two Swedish Championships gold medals in the same amount of days! This means that I have proven to be better than 9 million other Sweden not only once, but twice.

In the singels, I got beaten by my doubles partner Mats Runsten in the 1/8 final. I won the first set, and was very close to pass him on the last ball of the second set, but got beaten by a doubtful tilt. Mats won the third set without any doubt at all, and later on he got in second place.

I’m a little disappointed over the second set there. I think I would have won against the guy that Mats meat in the next game, and then I would have been in the semi finals and in worst case got in fourth place. But on the other hand, how disappointed can I be with two gold medals on the shelf??

/P

Today me and my partner Mats Runsten won the Swedish Championships! No more “twice as good as Sven Nylander” for me! The final against Jörgen Holm and Jorian Engelbrektsson was exciting, and the first set ended with 1.458.289.870 for us and 1.459.356.330 for our opponents. The difference is less than one promille! But then we won the other two sets and won the game by 2 against 1. Swedish Pinball Doubles Champions: Patrik Bodin and Mats Runsten. Tastes good.

I finished the singles qualifications as number 14, making me end up in the top seeded group (top 16), meaning I can sleep a little longer tomorrow. I finished the classics qualifications as number 6, but there are no seeding in the classics. Tomorrow I play the finals for both the singles and the classics. Wish me luck!

http://www.flippersm.se/?s=resultat

/P

Update: I did it again!

Äntligen!

Hösten 2003 spred sig ett roat leende inom flippervärlden, när gamle Patrik PAL Bodin annonserade att han skulle göra comeback, efter nästan 10 år utanför rampljuset. Gubben var ju inte ens bra när det begav sig, med en sjundeplats i SM som bäst! En niondeplats i SM det året och endast några medaljplaceringar i lokala småtävlingar närmast bekräftade den allmänna meningen. Han borde ha hållt sig till Soduko.

Hösten 2004 förstod dock folk att han menade allvar, då han i stor stil tog hem det danska mästerskapet. Finalen på Lord of the Rings blev legendarisk då den tog över tre timmar att spela färdigt. Prisutdelningen klockan två på natten blev lika legendarisk, då alla i publiken redan hade gått hem och lagt sig.

Men åren efter det hände något. Gubben spelade visserligen bra i de lokala småtävlingarna och vann ett gäng av dem. Han tog också framskjutande placeringar i många stortävlingar. Men hann vann ju ingenting stort! Två SM-silver och en fjärdeplats. Tvåa (två gånger), trea och fyra i Stockholm Open. Femma i EM. Nia i VM. Förvisso ett VM-guld, men det var i lagspel. Gubben fick öknamnet “Flippervärldens Sven Nylander“, och tävlingsarrangörer började ge sina tävlingar slogans som “Vem kommer före PAL den här gången?”.

Även på hemmafronten satte de uteblivna framgångarna sina spår. PAL stod utan sponsorer, och de dyra resorna världen runt till olika flippertävlingar utan några vinster och prispengar frätte på förhållandet. “Varför vinner du inte VM istället för de lokala småtävlingarna utan prispengar?” undrade med rätta hans fru.

Nu skriver vi hösten 2008, och alla har vant sig vid att se honom förlora finaler och semifinaler på löpande band. Men i helgen spelades Borås Pinball Open i svenska Borås. Kvalet spelades i två grupper, och PAL vann sin kvalgrupp överlägset. Folk skrattade. Det hade han ju gjort förut, och han vinner väl ett par slutspelsmatcher och åker ut i semin som vanligt.

PAL vann dock även sin semi. Folk skrattade igen. Ännu en finalförlust i vardande! Jorian Engelbrektsson vann den andra semin, och skratten ökade i styrka. Inte skulle väl PAL kunna rubba JOE, det unga stjärnskottet som 2007 kom från ingenstans och sopade hem allt (VM, EM och SM)? Nej, nog skulle världsmästaren ta hem det här utan större bekymmer. Finalen började på Demolition Man. JOE spelade till sig 950 miljoner på sina tre kulor, och PAL låg på 200 miljoner med bara en kula kvar. Allting såg ut att redan vara klart.

Men då vaknade gubben! Blicken blev till is och lederna stelnade i en nästan onaturlig position framför spelet. Helt plötsligt satt vartenda skott! Det gick ett sus genom publiken när han startade multiboll efter multiboll, och när dammet hade lagt sig hade han kommit ifatt och gått om JOE! Det andra spelet i finalen, Cirqus Voltaire, blev en enkel historia där den sammanbitne PAL krossade JOE utan pardon. Något tredje och avgörande spel behövdes aldrig. PAL tog hem pokalen och prispengarna i en stortävling för första gången sedan 2004!

Stort grattis, PAL!

The Norwegian Open Pinball Championships were played this weekend, and I ended up being interviewed by NRK (largest Norwegian TV station). You can watch it here.

/P

The Swedish Pinball Championships just fninshed in Gothenburg, and I won twice as many medals as the champion! He got only one gold medal, but I got two silver medals, since I completed the quite complicated task of losing two finals the same day. I came second in both the main tournament and in the Classics tournament, and I really don’t know if I should be happy about it or not. I guess I’ll be happy when some water has flown under the bridges…

However, this means I’ll step up among the top-20 at the WPPR ranking, which quite frankly is where I belong. In the three latest Stockholm Opens and Swedish Championships I’ve finished fourth, third and second. Do you notice the trend here?

/P

(Originally written as a chronical for the Qbranch web site)

Hej!

Palle här. Världen krymper. Inte så att Jorden består av mindre och mindre jord, men världen krymper ändå. Mentalt. För ett par hundra år sedan visste folk inte mycket om vad som hände i länder långt bort. Visst, men kunde kanske läsa reseskildringar. Om man kunde läsa. Och om man inte hade viktigare saker för sig. Nu kan de flesta läsa. Och många är tydligen de som inte har viktigare saker för sig. Dessutom finns det enorma mängder information om precis allting på bara ett par sekunders avstånd. Alltså krymper världen. Mentalt.

Jag var i USA förra veckan. Resan dit tog väl ungefär lika lång tid som den gjorde 1974. Jag var där för att spela flipper-VM i Pittsburgh, men gjorde en avstickare till Philadelphia, landets första huvudstad. Pennsylvania, där både Pittsburgh och Philadelphia ligger, fick 1701 ganska långtgående självbestämmande rätt av britterna. 1751 beställdes en kyrkklocka till Philadelphia för att fira självbestämmanderättens 50-årsjubileum. Ironiskt nog beställdes klockan från Storbritannien. Innan klockan hade hunnit klämta färdigt så gick den emellertid sönder. En stor spricka uppstod från kanten och en halvmeter upp.

Ace of spades

Jag sitter just nu hos en kund som sysslar med Internet-poker. Internet-poker är alla regeringars hemska mardröm. Utom i ett fåtal länder – de där servrarna står. Den amerikanska regeringen har som en del vet försökt göra något åt saken, trots att vare sig pokerföretagen eller servrarna finns i USA: Spelbolaget BetOnSports CEO David Carruthers blev för ett tag sen arresterad när han mellanlandade i Dallas på väg till Costa Rica. Nu sitter jag förvisso inte som CEO hos kunden, men det pirrade ändå lite extra när jag stod i kön till passkontrollen. Vem vet vilka register jag finns med i?

De har försökt laga klockan flera gånger. 1753 försökte två John, med efternamnen Pass och Stow, att täta sprickan. De lyckades inget vidare. Än idag sitter det bultar i sprickan. Philadelphia beställde också en ny klocka, men det var inte nöjda med den heller, så den trasiga klockan fick hänga kvar. Klockan kunde klämta, men det lät tydligen inte så bra. Den klämtade bland annat när den amerikanska självständighetsförklaringen lästes upp för första gången 1776.

Internetpokern är ett väldigt tydligt bevis på att världen krymper. För bara ett tjugotal år sedan var man tvungen att sitta vid samma bord som sina medspelare. Det är förvisso trevligt att sitta vid ett bord och spela kort i glada vänners lag, men uppenbarligen har människor även andra kortbehov. Idag kan man spela poker med vem som helst var som helst. Allt man behöver är en dator. Det gäller för övrigt inte bara Poker, utan de flesta former av sällskapsspel. Flipper är väl ett av få undantag.

1777 ockuperade britterna Philadelphia. Innan dess hade dock befolkningen plockat ner alla kyrkklockor och fört bort dem från staden. De ville av förklarliga skäl inte att britterna skulle göra kanoner av klockorna. Det var dock sista gången som klockan hängde på sin plats. Ställningen den skulle hängas upp i hade ruttnat och pallade inte vikten. Så nu stod de där med en trasig klocka och en rutten upphängning. 1846 klämtade den för sista gången, varvid den sprack så pass att den aldrig mer skulle klämta.

Även Italien försöker stoppa Internet-pokern. De har beordrat samtliga Internetleverantörer att filtrera bort pokersidorna ur trafiken. Som vanligt när det gäller filter så går det naturligtvis att komma runt. Och som lika vanligt gäller det dock att man vet hur man gör. De allra flesta vet inte hur man gör. Alltså är Internet-poker ganska ovanligt i Italien. Mest uppretade är dock Malteserna, eftersom Maltas Internet-förbindelser går via Italien, samtidigt som Malta är ett av länderna utan mardrömmar. D v s ett där servrarna står.

Liberty Bell

Under 1800-talet anammades klockan som symbol för anti-slaveri-rörelsen. Den fick namnet ”Liberty Bell”, och sedan dess har den agerat symbol för ett otal olika rättighetsrörelser världen över. Jag satte mig i parken utanför klockan, och tog en paus i mitt turistande. Jag plockade upp datorn, och kopplade upp mig via ett av de fria trådlösa nätverk som finns överallt i Philadelphia. De flesta pokersidor filtrerar efter arresteringen av Carruthers bort amerikaner, men efter lite pulande med proxyinställningarna satte jag mig och spelade poker en stund.

Hur det gick i VM? En irriterande 23:e-plats. Precis som förra året. Dock kan jag glädja mig med att vi slog förhandstippade USA i lagfinalen, så en guldmedalj fick jag åtminstone med mig hem!

/P

(Originally written as a chronical for the Qbranch web site)

Hej!

Palle här. Jennyralen och jag har en överenskommelse. När vi flyttade ihop, så köpte vi en lägenhet med ett extra rum. Där får jag ha alla mina prylar. Ute i resten av lägenheten finns på sin höjd en tyst liten filmdator och ett gäng bärbara, men inga surrande monster. Inne i rummet står däremot surrande monster i diverse grå nyanser staplade i hyllor och högar. Samt ett flipperspel. Rummet är ganska fullt. Trots detta finns en ordning. Jag är nämligen packningsfascist. Till exempel: om det är fysiskt möjligt att få ner alla matvaror man nyss storhandlat i endast tre kassar - så ska de ner i dessa tre kassar. När det gäller mitt rum är det en fördel. Och en förutsättning.

Tetris

1985 satt Alexej Pajitnov på sitt arbete och hade tråkigt. Han jobbade som forskare i det forna Sovjetunionen. Istället för att simulera rymdfärder och programmera robotar så lekte han ihop lite kod som pusslade ihop fyrkantiga lådor. Så föddes Tetris. I samma veva öppnade Gorbatjov upp Sovjetunionen mot omvärlden, och Tetris gav sig ut på ett erövringståg världen runt. Snart spelade alla Tetris. Spelet har sålts i 70 miljoner exemplar och det finns portat till 60 olika plattformar, allt från feta serveroperativ till armbandsklockor. Det finns oändligt med olika varianter, och det finns även 3D-versioner av spelet. Det enda som saknas är väl en flippervariant.

I helgen var jag general för Stockholm Open. Inte i tennis, utan i flipper. Stockholm Open är en av de största internationella flippertävlingarna i världen, och räknas som en av sex ”Majors” i världsrankingen. För att arrangera en sådan stortävling måste man låna ihop spel från alla stadens hörn, från såväl speloperatörer som privatpersoner. Som brukligt är vid sådana tillställningar så passar dessa operatörer och privatpersoner på att sälja, köpa och byta sina spel. Själv köpte jag ett Twilight Zone i bästa skick.

Väl hemma blev det bråda tider. Om några timmar skulle flipperspelet anlända med en flyttfirma. För att få plats krävdes en total ommöblering. Det enklaste hade varit att tömma rummet, och sedan ställa in saker och ting på sina platser. Det alternativet föll dock på två kriterier. Dels fanns det inte tid till att hinna tömma hela rummet innan spelet anlände, och dels skulle brottet mot överenskommelsen bli flagrant. Jag insåg snabbt att jag aldrig skulle hinna ensam. Jag ringde Polaren Per och bjöd över honom på öl och lite flipper.

Tetris går ut på olikformade geometriska figurer som faller ner från himlen, som man sedan ska försöka passa ihop dessa med de som redan ligger på marken. Samtidigt ska man undvika att lämna luftluckor emellan dem. När man fyller en hel horisontell rad så försvinner raden, och allting ovanför ramlar ner ett steg. Målet är att aldrig slå huvudet i taket.

Inne i rummet spelade vi IRL-tetris med IKEA-hyllor. IRL utläses ”In Real Life”, som motsats till IRC som betyder ”Internet Relay Chat”. D v s den verkliga världen, istället för cybervärlden på Internet. IKEA-hyllor utläses St Ivar – prylsamlarnas skyddshelgon. För att få plats med flipperspel nummer två, så behövde vi flytta på en hylla. För att kunna flytta på den så måste vi flytta på en annan hylla. Och så där höll kedjereaktionen på tills vi kom fram till den första hyllan som skulle flyttas. Sedan flyttade vi hyllor på tetris-vis, med så lite luftluckor som möjligt mellan dem. Jycken tittade fascinerad på. Tyvärr(?) försvann inga rader trots att vi fyllde dem från vägg till vägg.

Ryssarna sålde rättigheterna till amerikanen Henk Rogers och slutligen hamnade licensen hos Nintendo. Pengarna delades mellan Nintendo, Henk Rogers och den sovjetiska staten. Alexej Pajitnov fick ingenting. Inte förrän 1996, ett decennium efteråt, började Alexej få inkomster från spelet. Idag bor han i USA och jobbar som speldesigner på Microsoft.

Precis lagom till att flyttfirman ringde på dörren, så hade vi röjt plats för spel nummer två. Flyttgubbarna slingrade sig in mellan IKEA-hyllorna och ställde spelet på plats. Därefter blev det en ny omgång IRL-tetris för att få allting på sin rätta plats. Slutligen stod alla IKEA-hyllor på sin plats, och två flipperspel blinkade hemtrevligt längs ena väggen.

Jag hämtade de utlovade ölen, och Polaren Per fick äntligen göra det han kom för.

/P

Vi var fem svenskar som åkte ner för att visa danskarna var flippret ska stå. Mats “MCR” Runsten, Jörgen “IFK” Holm, Per “APB” Holknekt (fd världsmästare i skateboard), Svante “SVE” Eriksson och undertecknad.

Alla fem svenskar klarade sig utan problem i kvalspelet, och fanns bland de 24 personer som gick vidare till slutspel. Även första kvalspelsomgången klarades med bravur, och med 12 spelare kvar så var hälften svenskar och resten danskar. Dock lottades Jörgen och Svante mot varandra, och Svante blev den första svensken att åka ur. Jörgen hade dessförinnan även slagit ut en tidigare dansk mästare (”WIZ”).

Vi andra tre spöade våra danskar, och till semifinalen var fyra av sex spelare svenskar! En av de två danskarna var den tvåfaldiga (och regerande) danska mästaren Lars Arskov Jensen (”LAJ”) från Köpenhamn.

Semifinalen spelades i två heat med tre spelare i varje. Vinnarna skulle gå till final, tvåorna till match om tredje pris och treorna åkte ut. Den spelade på “Jokerz” från 1988, och slutade inte bättre än att de två danskarna knep tredjeplatserna. Helsvenskt i både final och match om tredje pris alltså.

Matchen om tredje pris spelade mellan Mats och Jörgen, och slutade med att Mats knep tredjeplatsen. Finalen spelades således mellan mig och Per. Det blev dessutom extra spänning i finalen, i och med att Per var den som anordnat vadslagningen i samband med tävlingen. Han hade (korkat nog) satt oddset 12 gånger pengarna på att jag skulle vinna, och ett antal personer (däribland Pac) hade satsat sammanlagt 600 SEK och 100 DKK på mig. Matchen gällde alltså, förutom vem som skulle bli dansk mästare, även 7200 SEK och 1200 DKK.

Finalen spelade på “Lord of the Rings” från 2003 i bäst av tre spel (”set”). Spelet var inställt på fem kulor utan extrabollar och i “tournament mode” (vilket stänger av de flesta slumpmoment i spelets egler). Första set böljade fram och tillbaka, och varje kula innebar att vi bytte ledning med varandra. När sista kulan rann så visade tavlan 182 miljoner för Per och 165 miljoner för mig. Två riktigt bra score, men tyvärr var ju hans lite bättre.

Andra set blev riktigt spännande. Efter att jag spelat klart mina kulor, och Per hade en kula kvar, så var ställning 92 miljoner mot 83 miljoner i min favör. Här trodde jag att det var kört, eftersom ingenting tydde på att Per inte skulle lyckas hämta hem de sista ynka 9 miljonerna på sista kulan. Dock var någon på min sida, och Per lyckades inte komma upp i mer än 86 miljoner.

I tredje set rivstartade jag, och plockade 130 miljoner redan på de två första kulorna. Per låg på runt 20 miljoner efter sina första två kulor, och jag började ana en viss uppgivenhet hos min motståndare. Efter min fjärde kula låg jag på 160 miljoner, och Per på 32 miljoner. Efter två fina finalset orkade Per inte längre hålla uppe nivån, och när han hade spelat sin sista kula visade tavlan 35 miljoner, och jag behövde aldrig spela min sista kula.

Slutställning alltså:

1. PAL
2. APB
3. MCR
4. IFK
5. LAJ (f d dansk mästare) & KWK (någon för mig okänd dansk)
7. SVE (tillsammans med sex danskar)

Priset, utöver titeln och äran, blev semifinalspelet “Jokerz” från 1988. Dock funderar jag, p g a den något höga fraktkostnaden, att sälja spelet i Danmark, och istället köpa ett i Stockholm. Om någon känner någon som har ett “F-14 Tomcat” från 1987 till salu, så hör gärna av er till mig.

Danskarna var till en början lite smått irriterande över att ett gäng svenskar kom ner och dominerade deras mästerskap, men under finalen övergick irritationen alltmer i beundran inför det fina spelet, och efteråt tackade de istället för lektionen. Jag skulle ljuga om jag påstod att den reaktionsförändringen kändes fel.

Danskarna är nu uppbjudna till Stockholm Open i februari/mars nästa år, så vi får se om de lyckas göra om bedriften.

/P