Anyway, Boingo representative Lauren Sanyal found the post, wrote a comment explaining the issue, apologized and offered her the money back. That’s the way to go! It’s people like Lauren (and thus companies like Boingo) that makes us hope for a better tomorrow!

Booli.se is a Swedish site for people looking to buy or sell their homes. They scan the sites of all the house broker companies, and make the houses searchable for their visitors. They add the housebroker objects into iframes, and leave their own bar at the top. The big Swedish house broker Svensk Fastighetsförmedling contacted Booli.se, threatening with lawyers, fines and imprisonment if they didn’t stop doing that. Booli.se responded with a nice invitation to sit down and discuss the matter, and try to find some way to cooperate making both sides happy. Svensk Fastighetsförmedling replied with a rude mail making clear that they didn’t want any discussions, and again threatening with legal action.

That’s not the way to do it! You haven’t learned a shit! Keep that attitude, and you’re going down the same drain as the entertainment industry!

I will definitely use Boingo again, and I will definitely NOT use Svensk Fastighetsförmedling.

Edit: Now they can sue me too…

Update! Svensk Fastighetsförmedling posted a comment, make sure to read it.

Teknikens utveckling har dock gjort det väldigt lätt att sprida information. En privatperson kan idag utan några större kunskaper dela ut hela sin skivsamling eller filmsamling till hela världen med utrustning som finns i var mans hem, och det hela tar ett par minuter. Och det sker via privat kommunikation från människa till människa. I demokratiska stater har sådan kommunikation alltid haft ett någorlunda starkt rättsskydd. Brevhemligheten hindrar posten från att öppna brev utan en väldigt god anledning, och polisen behöver särskilda tillstånd för att avlyssna telefoner. Sjukhusjournaler är jättehemliga, psykologer har tystnadsplikt och det är olagligt att eftersöka journalisters källor. Enda sättet att hitta dagens piratkopior är att fånga upp den privata kommunikationen och titta vad som finns i den. Upptäcker man då att det inte fanns någon piratkopia i kommunikationen så är det för sent – man har ju redan lyssnat av den. Och vem vet, det kanske fanns något annat intressant där som man kan använda på något sätt, eller om inte annat skvallra om på fikarasten? Alltså måste vi välja – antingen ger vi upp skaparnas monopol eller så ger vi upp rättsskyddet för privat kommunikation.

East Germany

Det är ett sjukt viktigt val. På ena sidan har vi ett samhälle som får Östtyskland att likna en mönsterdemokrati. På andra sidan har vi ett samhälle där brott mot mänskliga rättigheter en vacker dag blir till ett hemskt minne från forna onda tider. På ena sidan har vi ett samhälle där stora globala företag levererar kabel-TV-internet hem till apatiska komsumenter. På andra sidan har vi ett samhälle fär människor från hela världen kan kommunicera riskfritt med varandra. På ena sidan har vi ett samälle där skivbolagsdirektörer bestämmer vilka få lyckliga personer som ska få bli megastjärnor (vad sägs om en avsugning, fröken?). På andra sidan har vi ett samhälle där kultur sprids från människor som tidigare aldrig har kunnat sprida den till människor som tidigare aldrig har kunnat få tag i den. På ena sidan ett samhälle där privata företag kan leka poliser och idka utpressning mot enskilda personer. På andra sidan ett samhälle där det enda som bestämmer hur framgångsrik en artist blir är hur bra folk tycker att denne är. På ena sidan har vi ett samhälle där en filmstjärna får tiotals miljoner dollar för att jobba i ett par månader. På andra sidan har vi ett samhälle där diktaturer kommer att få väldigt svårt att behålla sitt grepp över befolkningen. På ena sidan ett samhälle som gör 1984 till en beskedlig pojkbok. På andra sidan har vi ett samhälle där kommunikation skapar en förståelse för olikheter som i praktiken gör krig omöjligt.

Men vad gör vi då med artisterna? Hur ska de kunna leva på sitt arbete? Visst, nya affärsmodeller kanske är lösningen. Om jag hade tillgång till all musik och film på ett enda ställe, och kan få upp det i TV:n/stereon i realtid med ett enda musklick och till en rimlig kostnad, så skulle jag betala för det istället för att krångla med piratgrejer. Andra, som inte har samma goda ekonomi, kanske skulle fortsätta med piratkopieringen. Så jag vet inte. Och ärligt talat så bryr jag mig inte. Frågan känns inte så viktig i sammanhanget. Om priset för en framtid med frihet, fred och demokrati är att musiker, författare och filmarbetare inte får betalt så är det en helt okej trade-off för min del. Då skiter jag i artisterna. Hellre ett liv utan ny musik än ett liv utan frihet, fred och demokrati.

Så därför röstar jag från och med nu på Piratpartiet.

/P – Nu officiellt piratpartist

Hej!

Palle här. Jag gillar som bekant att resa, i jobbet såväl som privat. Framförallt gillar jag att resa till städer, och gärna stora sådana. Då får man se allsköns märkliga och omärkliga tingestar och människor. Ju större stad, desto fler märkliga och omärkliga tingestar och människor. I år har jag bland annat hunnit med Montreal, München, Wien, Lissabon, New York, Philadelphia, Pittsburgh, Toronto, Amsterdam, Kuala Lumpur och Sydney.

Jag gillar även att resa virtuellt. På Internet. D v s kommunicera med allsköns olika människor runtom i världen i olika syften, professionella såväl som privata. Även här noterar man spridningen av märkliga och omärkliga tingestar och människor. Fördelen med Internet är att allt finns på Internet. Nackdelen med Internet är att allt finns på Internet.

Något som slagit mig är konformiteten i Stockholm. Inte nog med att alla människor ser likadana ut, alla bilar och alla hus ser också likadana ut. I de flesta andra städer, åtminstone de icke-europeiska, blandas olika kulturer, och de har ofta egna stadsdelar. De nordamerikanska städerna, Kuala Lumpur och Sydney har t ex allihop varsin China Town. I China Town är inte bara skyltarna på kinesiska, även många hus bär tydliga kinesiska spår. Bilarna ser dock likadana ut överallt.

Platt stad

På tal om China Town så finns det, precis som det alltid har funnits, människor som inte gillar när andra människor får vara sig själva och göra vad de vill. Alltså görs det ideligen försök att stoppa friheten och variationen på Internet. Vissa stater censurerar Internet och organisationer gör vad de kan för att stoppa olika företeelser. Internet har dock en väldigt pragmatisk syn på censur. Det betraktas som nätverksproblem. Eftersom Internets design i grunden är redundant, så hittar trafiken snabbt nya vägar förbi nätverksproblemen.

När det gäller arkitekturen är konformiteten extra märkbar. Varenda kåk i Stockholm är fem våningar hög och har en putsad fasad i någon blek färg. Någon har tydligen bestämt att det ska vara så, och gud nåde den som vågar gå utanför ramarna. I alla de andra städerna har arkitekterna haft betydligt större frihet. Det innebär förvisso en större andel fula hus, men det innebär också en större andel vackra hus, och det innebär framförallt en betydligt större variation.

En dansk domstol förbjöd nyligen danska Tele2 att svara på DNS-förfrågningar efter www.allofmp3.com, den ryska MP3-sidan där man kan ladda ner väldigt billig musik. Genom åren har det förekommit försök att skapa alternativa DNS-infrastrukturer, men inget sådant försök har lyckats särskilt bra. Men om fler följer danskarnas exempel, så kommer det ganska fort att växa fram alternativa DNS-system som effektivt kringgår domstolarnas beslut. Naturligtvis går trafiken att stoppa med andra metoder, men även då kommer Internet att betrakta hindret som ett nätverksproblem och trafiken kommer till slut att routas andra vägar.

Nyligen knåpade en kanadensare ihop ännu en proxy-applikation som kan användas för att ta sig runt censur. Nackdelen med den är att den kräver personliga konton på serversidan, vilket kan bli lite jobbigt när en dryg miljard kineser vill surfa fritt, men det är ändå ett exempel på hur censuren undviks. Sedan tidigare finns t ex Tor, som routar trafiken via tusentals proxyservrar runtom i världen.

Husen i de större städerna är allt från 2 till 80 våningar höga. Materialen varierar friskt mellan puts, sten, trä, betong, stål och glas. Färgerna täcker regnbågens hela spektrum. Nu svär jag väl i kyrkan eftersom vi svenskar får lära oss i småskolan att Stockholm är världens vackraste stad, men resultatet av arkitekternas frihet är faktiskt betydligt vackrare städer.

Beautiful Sydney

I och med ”web 2.0”, den ”nya” synen på Internet där majoriteten av innehållet är användargenererat, så blir det dessutom betydligt svårare att veta vad man ska censurera, eftersom det inte längre finns några få centrala källor till informationen. Det blir så att säga en massa fula och en massa vackra hus mest lite överallt. För att travestera Göbbels: Man kan hindra alla personer en gång och man kan hindra vissa personer alla gånger, men man kan inte hindra alla personer alla gånger.

Det är uppenbarligen betydligt lättare att stoppa arkitekter än IP-paket.

/P

Hej!

Palle här. Såg precis min vän Peter i TV-programmet ”Singelcoacherna”. Programmet går ut på att eviga singlar ska lära sig hur man umgås med motsatta könet. Rent praktiskt innebar det allt från afrikansk dans till nya glasögon. Peter tyckte att det var rätt kul att vara med, även om inspelningsveckorna blev väldigt hektiska. Dessutom gjorde det tydligen nytta, för han säger att han har det betydligt lättare på raggningsfronten nu.

Canada

Jag är tillbaka i Montreal. Till och från. Jag åker ju naturligtvis hem till de allsvenska matcherna. Ingen har väl missat att två svartgula lag slåss om guldet? De 588 milen till hemmamatcherna innebär vissa logistiska bekymmer, men som konsult blir man rätt bra på logistik. I jämförelse med att se pokalen bärgas från andra sidan Atlanten så är dessutom de 588 milen till hemmamatcherna en fjäderlätt börda. Det ger dock vissa absurda effekter, och flygvärdinnorna på Air Canada har börjat kalla mig Palle.

Jennyralen såg också Singelcoacherna. Hon undrade om även icke-singlar kunde få vara med i programmet, och tittade menande på mig. Jag frågade aldrig vad hon menade med det. Kanske tyckte hon att den afrikanska dansen såg rätt kul ut? Peter fick också gå en massagekurs och träna på unga vackra damer, men jag tvivlar på att det var just det inslaget som hon tänkte på.

Jag hamnar på olika hotell hela tiden. Jag vet inte om det är mig det är fel på, eller om det bara är ont om hotellrum i Montreal. Vis av erfarenhet ber jag varje gång om ett rum på någon av de lägre våningarna. Sist fick jag ett på 20:e våningen. Nu väntar jag bara på att något av hotellen ska börja brinna.

Peter fick nya glasögon och en ny frisyr. De köpte även en massa nya kläder åt honom. Innan dess fick man se vad som fanns i hans garderob. Peters garderob bestod av enbart svarta kläder, och på den översta hyllan tronade till och med en svart hatt! Han fick säkert lära sig en massa matnyttiga saker under inspelningarna, men varför ändra på hans garderob? Den var ju perfekt redan från början.

AIK

Jag lyckades inte lösa logistiken när AIK mötte Häcken, så då befann jag mig i Canada. Den www.matchen.com som jag frågade efter sist finns inte än, och de asiatiska sidorna må sända den grekiska ligan, men uppenbarligen inte den Svenska. Jag surfade till TV-kanalens hemsida, och de erbjuder faktiskt ”Veckans match” över Internet, men de hade tydligen missat att AIK mot Häcken var veckans match. Jag ringde Jennyralen och försökte få henne att skriva ihop en dator med TV-kort hemma, men hon hade fullt upp hela veckan. Efter att ha mailat i princip alla jag känner med tillräcklig kunskap, så lyckades jag till sist hitta en person som kunde hjälpa mig. Han sprang och köpte ett TV-kort, jag loggade in på hans dator från hotellrummet, och en kvart innan matchen började tittade jag på en hackande TV-sändning från Sverige.

Peter är (eller var) den perfekta nörden. Jag känner ju några sådana i och med min hobby och mitt arbete. Bland annat Greken, en kär kollega till mig. Om Peter spelar i Nördallsvenskan leder Greken Nördsuperettan. Jag antar att jag själv spelar mina derbyn mot honom. Alla tre jobbar vi med datorer, har desamma som hobby, äger helsvarta garderober och spelar flipper. Hoppas nu bara att inte Chefen tittade på Singelcoacherna…

TV-sändningen var förvisso bättre än webbradio, men det gick inte upp mot den äkta varan. T ex började programmet buffra strax innan AIK gjorde matchens enda mål på straff. Som tur var kom det igång igen lagom till reprisen. Internet-TV har dock en del kvar att bevisa för mig, men jag är ganska övertygad om att det kommer att ta över en vacker dag.

Greken har som sagt även han en helsvart garderob (dock utan hatt). En gång på ett konferensjippo arrangerade Chefen en ”extreme makeover” på Greken. Ny frisyr, slingor i håret, färgglada kläder och välrakad. Det var inte utan att jag tänkte tillbaka på det jippot när jag tittade på Singelcoacherna. Greken är dock inte singel, åtminstone ingen evig sådan. Jennyralen känner för övrigt Greken sedan länge. Kanske var det honom hon menade med sin blick?

Återigen förundras jag över att underhållningsbranschen inte ännu inte lyckas konkurrera ut piraterna. Min lilla privata TV-kanal på hotellrummet var ju egentligen en olaglig piratsändning (tror jag). Jag hade gärna betalat ganska mycket pengar för att se matchen lagligt (och TV-kort är ju inte heller gratis), men det gick helt enkelt inte. Det enda lagliga sättet för mig att kunna se matchen på TV hade varit att flyga hem, och då hade jag ju lika gärna kunnat se den på riktigt. Internetsändningarna av ”Veckans match” är dock ett stort steg i rätt riktning, och jag tror inte att det dröjer så länge innan vi får se mycket mer av sådant.

Det är faktiskt inte bara AIK som lockar hem mig då och då. Hemma väntar ju även Jennyralen och Jycken. Dessutom tar hotellen hutlöst betalt för att tvätta kläder, även om de är helsvarta. Om inte annat så måste jag alltså hem och tvätta.

/P

Hej!

Palle här. Världen krymper. Inte så att Jorden består av mindre och mindre jord, men världen krymper ändå. Mentalt. För ett par hundra år sedan visste folk inte mycket om vad som hände i länder långt bort. Visst, men kunde kanske läsa reseskildringar. Om man kunde läsa. Och om man inte hade viktigare saker för sig. Nu kan de flesta läsa. Och många är tydligen de som inte har viktigare saker för sig. Dessutom finns det enorma mängder information om precis allting på bara ett par sekunders avstånd. Alltså krymper världen. Mentalt.

Jag var i USA förra veckan. Resan dit tog väl ungefär lika lång tid som den gjorde 1974. Jag var där för att spela flipper-VM i Pittsburgh, men gjorde en avstickare till Philadelphia, landets första huvudstad. Pennsylvania, där både Pittsburgh och Philadelphia ligger, fick 1701 ganska långtgående självbestämmande rätt av britterna. 1751 beställdes en kyrkklocka till Philadelphia för att fira självbestämmanderättens 50-årsjubileum. Ironiskt nog beställdes klockan från Storbritannien. Innan klockan hade hunnit klämta färdigt så gick den emellertid sönder. En stor spricka uppstod från kanten och en halvmeter upp.

Ace of spades

Jag sitter just nu hos en kund som sysslar med Internet-poker. Internet-poker är alla regeringars hemska mardröm. Utom i ett fåtal länder – de där servrarna står. Den amerikanska regeringen har som en del vet försökt göra något åt saken, trots att vare sig pokerföretagen eller servrarna finns i USA: Spelbolaget BetOnSports CEO David Carruthers blev för ett tag sen arresterad när han mellanlandade i Dallas på väg till Costa Rica. Nu sitter jag förvisso inte som CEO hos kunden, men det pirrade ändå lite extra när jag stod i kön till passkontrollen. Vem vet vilka register jag finns med i?

De har försökt laga klockan flera gånger. 1753 försökte två John, med efternamnen Pass och Stow, att täta sprickan. De lyckades inget vidare. Än idag sitter det bultar i sprickan. Philadelphia beställde också en ny klocka, men det var inte nöjda med den heller, så den trasiga klockan fick hänga kvar. Klockan kunde klämta, men det lät tydligen inte så bra. Den klämtade bland annat när den amerikanska självständighetsförklaringen lästes upp för första gången 1776.

Internetpokern är ett väldigt tydligt bevis på att världen krymper. För bara ett tjugotal år sedan var man tvungen att sitta vid samma bord som sina medspelare. Det är förvisso trevligt att sitta vid ett bord och spela kort i glada vänners lag, men uppenbarligen har människor även andra kortbehov. Idag kan man spela poker med vem som helst var som helst. Allt man behöver är en dator. Det gäller för övrigt inte bara Poker, utan de flesta former av sällskapsspel. Flipper är väl ett av få undantag.

1777 ockuperade britterna Philadelphia. Innan dess hade dock befolkningen plockat ner alla kyrkklockor och fört bort dem från staden. De ville av förklarliga skäl inte att britterna skulle göra kanoner av klockorna. Det var dock sista gången som klockan hängde på sin plats. Ställningen den skulle hängas upp i hade ruttnat och pallade inte vikten. Så nu stod de där med en trasig klocka och en rutten upphängning. 1846 klämtade den för sista gången, varvid den sprack så pass att den aldrig mer skulle klämta.

Även Italien försöker stoppa Internet-pokern. De har beordrat samtliga Internetleverantörer att filtrera bort pokersidorna ur trafiken. Som vanligt när det gäller filter så går det naturligtvis att komma runt. Och som lika vanligt gäller det dock att man vet hur man gör. De allra flesta vet inte hur man gör. Alltså är Internet-poker ganska ovanligt i Italien. Mest uppretade är dock Malteserna, eftersom Maltas Internet-förbindelser går via Italien, samtidigt som Malta är ett av länderna utan mardrömmar. D v s ett där servrarna står.

Liberty Bell

Under 1800-talet anammades klockan som symbol för anti-slaveri-rörelsen. Den fick namnet ”Liberty Bell”, och sedan dess har den agerat symbol för ett otal olika rättighetsrörelser världen över. Jag satte mig i parken utanför klockan, och tog en paus i mitt turistande. Jag plockade upp datorn, och kopplade upp mig via ett av de fria trådlösa nätverk som finns överallt i Philadelphia. De flesta pokersidor filtrerar efter arresteringen av Carruthers bort amerikaner, men efter lite pulande med proxyinställningarna satte jag mig och spelade poker en stund.

Hur det gick i VM? En irriterande 23:e-plats. Precis som förra året. Dock kan jag glädja mig med att vi slog förhandstippade USA i lagfinalen, så en guldmedalj fick jag åtminstone med mig hem!

/P

Hej!

Palle här. Jag har aldrig följt TV-serier. Inte för att jag inte gillar TV-serier. Det finns flera TV-serier som jag tycker är bra. Men att sätta sig vid TV-apparaten en viss tid på dygnet för att inte missa ett avsnitt är helt enkelt inte kompatibelt med min livsstil. Däremot fungerar det alldeles utmärkt att ladda hem hela säsonger, och sedan titta på avsnitten i den ordning och takt man själv vill. I dag är det dock olagligt att göra på det sättet.

Jag har däremot följt ett fotbollslag hemma som borta större delen av mitt vuxna och halvvuxna liv. Att infinna sig på Råsunda eller någon arena ute i landet en viss tid i veckan fungerar tydligen alldeles utmärkt. Jag och Polaren Per har åkt världen runt för att se på AIK, och vi lyckas alltid landa i rätt stad vid rätt arena precis vid avspark, oavsett om matchen är i Solna eller Istanbul. Jag har aldrig riktigt förstått varför jag är kompatibel med fotbollsmatcher på fasta tider men inte med TV-serier på fasta tider. Kanske beror det på att Polaren Per är logistiker?

The Pirate Bay

Ingen har väl missat det som kvällspressen snabbt döpte till ”Piratkriget”? The Pirate Bay har ökat sin ”omsättning” med 20-30 procent efter tillslaget. Piratpartiet har ökat från 2000 till 7000 medlemmar. Oavsett om det nu var Antipiratbyrån, Hollywood, Vita Huset eller Bodström som beordrade razzian så är det väl bara för piratrörelsen att tacka för hjälpen. För att dra en fotbollsanalogi så känns hela aktionen som ett riktigt präktigt självmål.

Jennyralen är också fotbollstokig. Det är bra, för då har hon full förståelse för att jag t ex försvinner en hel höst när AIK spelar i Champions League. Dock hejar hon på ett kvartersgäng från söder. Det ställer till vissa praktiska problem, framförallt vid färgval gällande gemensamma inköp. Fördelen är att passningen av Jycken blir ganska lättarrangerad, då matcherna sällan är samtidigt. Dessutom ger det vissa lustiga effekter. Till exempel är det väldigt lätt att gissa vilken tandborste som är vems, eller vem som sover på vilken sida av sängen. Vi brukar även gå på fotboll tillsammans ibland. Två gånger om året. Då står vi 120 meter från varandra.

Oavsett vad man tycker i sakfrågan gällande upphovsrätt, så torde det stå klart att filmbolagen och musikindustrin måste göra något. Det lär inte fungera i längden att jaga fildelare med advokater, och tro att folk då slutar att ladda ner filmer och musik. Man måste ta fram tjänster som är enklare och bekvämare än att söka på än piratnätverk och piratsidor, och utan att prisskillnaden är så stor att man hellre tar den obekväma vägen. En film eller låt måste dessutom erbjudas den lagliga vägen så fort som möjligt, så att folk inte laddar hem den piratvägen eftersom de inte orkar vänta. Embryon finns redan, både för musik och för film, men hittills är min känsla att det är lite för dyrt, lite för långsamt och lite för dåligt utbud. Jag är dock övertygad om att det kommer.

Just nu håller fotbolls-VM på. Jag har aldrig varit någon landslagsmänniska. Jag ser hellre AIK vinna med 1-0 borta mot Trelleborg än jag ser Sverige vinna VM-guld. När EM gick i Sverige 1992 så var jag dock på matcherna, och jag brukar kolla på tävlingslandskamperna på TV. Jag gillar dock inte fotboll på TV. Jag gillar de taktiska aspekterna av fotboll, och eftersom producenterna envisas med att hela tiden visa närbilder på tekniska genier, så är det hopplöst att följa taktiken på TV. Spelet utan boll försvinner helt. Om jag bara ville se tekniska finesser i närbild skulle jag titta på en dutt-tävling istället för en fotbollsmatch. Utöver Sverige och Danmark så hejar jag numera på Ghana, eftersom de har Boateng på bänken.

Fotbolls-VM är ett bra exempel på svårigheterna med att stoppa pirater. Vem som helst som har en dator med TV-kort kan stoppa in en antennsladd och sedan sända fotbolls-VM till hela världen. Vem som helst som har en tillräckligt snabb Internetanslutning kan sedan titta på den sändningen. Fotbolls-VM sänds ju på TV, så internetsändningarna är lite redundanta, men om jag vore väldigt intresserad av t ex den grekiska ligan? De flesta europeiska ligor sänds idag från Asien via just sådana internetsändningar, eller via internetsändningar från TV-bolag som faktiskt har köpt (lokala) rättigheter. Internet bryr sig dock inte om att rättigheterna är lokala. Enda sättet att möta dylika gratissändningar torde vara att erbjuda samma tjänst kommersiellt. Om tittaren vet att man kan hitta matchen på www.matchen.com istället för att behöva krångla med att leta rätt på piratsändningen, så kan www.matchen.com nog ta betalt, så länge det inte är alltför dyrt.

Safe color

Jag funderade ett tag, av lätt insedda skäl, på att köpa en gul bil. Jag lade dock snabbt ned tanken när jag insåg hur svårt det skulle bli att parkera. Tänk när man äntligen hittar den där enda lediga platsen i hela området, och så visar det sig att det står en röd och en blå bil på varsin sida om platsen? Bara att leta vidare. Dessutom befarar jag att en gul bil av samma anledning skulle kunna leda till livsfarliga omkörningar om man hamnar i motsvarande situation på en landsväg. Polaren Per hade en gul bil. Det har han inte längre. Jag köpte en silverfärgad bil. Silverfärgat är ofarligt.

Nu väntar jag på att kunna ladda hem serier som t ex StarGate och The 4400 från www.tv-serier.com. Slipper jag krångla med piratvägen så betalar jag gärna för det. AIK fortsätter jag däremot att titta på live.

/P